Upp och hoppa – men bussen står stilla

 

Upp och hoppa – men bussen står stilla

Upp och hoppa – jag tar fram resplaneraren. Där står det att bussen ska gå från min hållplats. Jag börjar gå den långa vägen ut till stora vägen. Till slut bestämmer jag mig för att fortsätta till nästa hållplats, och precis då dyker en buss upp.

Det märkliga är att det är vår buss som kommer, trots att det i avgångstavlan står att linjen är inställd. Men när den väl stannar visar det sig att den faktiskt kör hela vägen dit jag behöver åka. Och där står jag, förvirrad över vad som egentligen gäller.

Ibland står det i appen att linjen är inställd. Ändå kan bussen dyka upp och köra. Hur ska man kunna veta vad som stämmer, när appen säger en sak och verkligheten en annan? En gång stannade bussen vid en hållplats, och när jag frågade chauffören fick jag bara svaret att linjen egentligen inte skulle gå.

Jag tittar på appen. Jag väntar igen. Jag kollar om tiderna stämmer – men ingen buss dyker upp. Istället står det bara på skärmen: ”Ringa Västtrafik.” Så jag ringer. Och ringer igen. Och igen. Jag har tappat räkningen på hur många gånger nu. Det känns nästan som att även de på Västtrafik är lika förvirrade själva.

Det känns som att försöka planera sin dag, men ändå hela tiden fastna i ett system som inte fungerar. Det är som att springa ett maraton i väntan på en buss som aldrig kommer.

Jag går in och läser på Trafikverket – där står det att arbetet ska fortsätta fram till 10 oktober. Men vad hjälper det när informationen inte stämmer med verkligheten på marken?

Jag undrar också vem som egentligen kan ge tydlig information om varför Västtrafik inte kör hela sträckan. För många är det svårt, till och med omöjligt, att gå så långt när bussen inte går hela vägen. Det borde inte vara för mycket begärt att ordna så att bussen kör tillbaka till ändhållplatsen. Då hade det blivit mycket bättre – och framför allt mer rättvist för oss som faktiskt är beroende av den.

För när bussen inte går, så står vi där – med väskor, med barnvagnar, med begränsad ork och med ben som redan bär för mycket. När systemet sviker, lämnar det människor efter sig. Människor som inte kan välja bilen. Människor som inte har någon annan lösning.

Så jag säger till er på Västtrafik – och till er politiker som bestämmer över kollektivtrafiken:
Det är inte rimligt att tillgängligheten ska vara ett lotteri.
Det är inte acceptabelt att människor lämnas åt sitt öde när bussarna inte kör hela vägen.
Det är inte värdigt att en vardag ska byggas på gissningar och felaktig information.

För mig, och för många andra, handlar det inte om små bekvämligheter. Det handlar om rätten att kunna ta sig till jobbet, till skolan, till vården. Det handlar om rätten att leva ett vardagsliv som faktiskt fungerar.

Och det kravet gäller här och nu – inte någon gång i framtiden.

#Kollektivtrafik #Västtrafik #Tillgänglighet #ResenärensRöst #BussProblem #RättvisaResor #VardagFörAlla #IngenSkaLämnas #FungerandeKollektivtrafik #ReseFrustration #Trafikverket