Hösten drar igång
Mörkare morgnar, fullare kalendrar och tankar som snurrar i natten. Hösten rullar in med både trötthet och nya möjligheter – och påminner oss om hur viktigt det är med tillgänglighet i vardagen.
Inatt sov jag inte så bra. Jag vaknade flera gånger. Kroppen ville inte vila och tankarna snurrade runt som löv i vinden. Sådana nätter blir långa, och dagen efter känns lite gråare.
Det är bra att ställa klockan på olika larm på morgonen – saker som måste fixas direkt. Bussen vid hållplatsen tar fem minuter längre, så jag får räkna med den tiden när jag ställer klockan.
På eftermiddagen tar jag det lite lugnt, äter något och tittar på tv. Jag kan också tipsa om vad jag brukar se: Efterlyst, Svenska fall och Akutmottagningen i Norge på YouTube – gärna med Helen Torsgården i bakgrunden.
Imorgon är det studiedag. Eleverna får en ledig dag, men för oss vuxna väntar möten. Och möten… ja, det är verkligen inte min grej. Jag sitter där, försöker hänga med, men tankarna vandrar iväg. Orden på papper eller skärm blir suddiga och jag tappar tråden. Ändå är det en del av vardagen som man måste ta sig igenom. Det som gör det hela lite lättare är att jag får lunch på stan – små stunder som bryter av gör skillnad.
Nu är hösten i full gång. Kalendern fylls på med olika möten: först ett lokalt möte och sedan planering resten av veckan. Jag har faktiskt gjort det lättare för mig den här gången. Jag hittade Factor via TikTok och klickade hem sex färdiga lunchlådor. Det känns skönt att slippa tänka på matlagning när orken redan är fördelad på så mycket annat.
Nästa vecka blir det mer fart – Funktionsrättsråd väntar och sedan Bokmässan i Göteborg. Bokmässan är alltid något speciellt för mig. Där möts människor, böcker och idéer. Det är som att kliva in i en värld där orden får ta plats, där samtal blir till möten och där man kan känna sig både liten i mängden och stor i sin egen berättelse.
Hösten har sitt eget tempo, sitt eget tryck. Det är bara att följa med, även om stegen ibland känns tunga. Men mitt i tröttheten och alla måsten finns också glimtarna av glädje. En kopp kaffe i rätt stund, en färdig lunchlåda när man är som mest hungrig, ett skratt på stan, en bokmässa fylld av liv.
Och ändå – möten, planeringar och stora evenemang är sällan anpassade för oss som har läs- och skrivsvårigheter. Presentationer är texttunga, dokument skickas ut utan tanke på tillgänglighet, och tempot är ofta högt. Det är som om samhället fortfarande inte riktigt vill se oss. Men vi finns här. Vi deltar, vi bidrar och vi orkar – även om det ibland kostar mer för oss än för andra.
Kanske är det just därför vi behöver påminna om att tillgänglighet inte är en lyx, utan en rättighet. För hösten tillhör oss alla.
7 kommentarer:
Du beställer hem mat för att du inte orkar laga själv. Du är med i allt som har med bokstäver och siffror att göra. Du har bara dig själv och inte tycker du är lat och bekväm.
Du gör småsaker till stora ting. Ställa klockan och gå till bussen
Hur kan du vara så trött när du suttit
en hel helg och bara landat i dig själv.
Du skriver att möten på skolan är inte min grej. Men ändå sitter du med i olika föreningar i mera möten. Sen åka på bokmässa med ännu mera möten bokstäver och siffror. Hur tänker du
:
---
### När vardagen ifrågasätts
Jag såg att det kommit några kommentarer på mitt förra inlägg. Flera av dem ifrågasätter hur jag kan vara trött när jag “bara vilar”, varför jag tycker möten är jobbiga men ändå väljer att sitta med i föreningar, eller varför jag beställer färdig mat istället för att laga själv.
Jag vill gärna förklara.
Trötthet handlar inte alltid om hur mycket man gör, utan om hur mycket energi det kostar. För mig tar det extra kraft att läsa, skriva, planera och hålla fokus. Det som kan verka som småsaker för andra – som att ställa klockan, hålla koll på bussen eller orka sitta i ett möte – kräver ofta mer av mig än vad man ser utifrån.
När jag väljer att engagera mig i föreningar eller åka på bokmässan är det just för att de sammanhangen ger mig något tillbaka: inspiration, gemenskap, nya perspektiv. Ja, det är jobbigt, men det är också meningsfullt. Det är skillnaden.
Och när jag beställer färdig mat är det inte för att jag är lat eller bekväm. Det är för att spara min ork till sådant som verkligen betyder något. Det är en strategi för att klara vardagen – inte en genväg.
Jag delar mina erfarenheter här för att visa hur det kan vara att leva med läs- och skrivsvårigheter. Inte för att gnälla, utan för att fler ska förstå. Att ifrågasätta någon annans sätt att orka är lätt. Men att leva med det i kroppen, i huvudet och i vardagen – det är något helt annat.
Tillgänglighet, förståelse och respekt gör skillnad. För oss alla.
---
Läs och skrivsvårigheter spiller inte över ens hela vardag. Jag har själv den svåraste typen och det gäller endast inom läsning och skrivning. Min vardag i övrigt fungersr fint. Känner inte igen mig i något du beskriver.
Vad fint att du delar med dig. Jag tänker att det här är just det viktiga – att våra erfarenheter kan vara så olika. För dig ligger svårigheterna mest i själva läsandet och skrivandet. För mig följer de med in i mycket av vardagen. När jag skriver här är det min röst, min verklighet – och det är helt okej att din ser annorlunda ut.
Skicka en kommentar