h
Tidiga morgnar, tonfiskmackor och tankar om tillhörighet
I den svala morgonluften ryms både vardagsmagi och stora frågor om tillhörighet. Ett loppisfynd, en tonfiskmacka – och tanken som inte vill släppa taget.
Det är något med tidiga morgnar.
Luften är sval, världen är tyst, och det känns som om dagen fortfarande ligger insvept i sin filt.
Jag, Gullan, sitter vid datorn och försöker tämja ett trilskande dataprogram som vägrar lyda.
Igår satt jag i timmar – men lyckades till slut fixa layouten på sidan.
I dag gav jag upp tidigare – för morgonen bjöd på andra planer. Min vanliga ögonkontroll väntade.
På vägen dit svängde vi förbi kvarteret, och där stod den – loppisen. Som en oväntad liten present i vardagen. Jag gick in och hittade ett fynd: en enkel potatisskalare. Det låter kanske trivialt, men nästa sommar, när färskpotatisen ligger nykokt på tallriken, kommer den att kännas som ett redskap av guld.
Det lilla kan vara stort. I rätt stund blir en enkel sak en symbol för både förväntan och framtidstro.
Efter loppisen blev det kaffe och mat, och sedan tog vi en tur för att reka platsen där vi ska stå i morgon. Den såg perfekt ut – gott om utrymme, och man kunde nästan höra motorerna i fjärran. I kväll känner jag hur tröttheten ligger som ett mjukt täcke över axlarna.
I morgon blir det en tidig start. Bara vi två som kommer först – två tält som ska upp, bord och saker som ska ordnas innan de andra ansluter. Men jag har en liten plan för att orka – i väskan väntar redan färdiga smörgåsar med min hemlagade tonfiskröra. När tälten är resta och allt står på plats, ska jag slå mig ner, ta en tugga av smörgåsen och låta en varm kopp kaffe tina upp trötta fingrar.
Den stunden kommer att smaka av både lättnad och förväntan – och känslan av att ha gjort något tillsammans.
Jag, Gullan, önskar er alla en riktigt fin helg.
Och så den där tanken som inte vill släppa taget:
Om det inte finns några aktiva föreningar för funktionshindrade – inga som vill eller orkar driva dem – hur ska då föräldrar, vuxna och äldre få den information de behöver?
Vissa frågor behöver fler röster, fler hjärtan och fler händer.
Gemenskap bygger inte sig själv. Vi måste vara dem som startar – igen och igen.
/Gullan på festivalväg – med kaffetermos, tonfiskmackor och en stor portion nyfikenhet
1 kommentar:
Mycket finns på nätet idag att läsa sig till, skrivet av kunniga människor. Känns mer och mer som detta är en chans att få äta bullar och komma lite hemifrån.
Dom flesta läser nog på och får mycket hjälp från vården. Dyslexi är inget gömt ämne utan något många är upplysta i idag.
Skicka en kommentar