Onsdag – sista semesterveckan
En stilla onsdag i slutet av semestern fylls av rörelse, vänskap och oväntade möten.
Med ny energi i kroppen och höstens uppdrag i sikte, växer känslan av att vara redo – för vardag, för engagemang och för att göra skillnad.
Onsdag morgon. Sista veckan på semestern tickar sakta förbi. Det är svårt att förstå att det redan är dags att börja runda av ledigheten. Nästa vecka, på onsdag, börjar jobbet igen. Det känns lite i magen – både förväntan och vemod på samma gång.
Jag går upp i lugn och ro, gör mig lite äggröra till frukost och dricker kaffe medan jag tittar ut genom fönstret. Det är något särskilt med dessa sensommarmorgnar – de är stilla men ändå fulla av liv.
Snart ska jag iväg till vattengympan Hydrohex Move6 – ett pass som fokuserar på helkroppsrörelser, bålstabilitet och rörlighet i vattnet. Det har varit den bästa träningen jag varit på. Och som alltid går jag tillsammans med min kära väninna. Vi peppar varandra, skrattar, pratar om allt möjligt och bara är. Det har blivit ett fint inslag i veckan, som jag kommer att sakna lite när vardagen drar igång igen.
Efter passet smet vi in på vårt café och tog en härlig, god ostsmörgås. En liten lyxstund, mitt i allt.
Senare på dagen hade jag först tid hos frissan – klippte topparna och fräschade upp håret lite inför jobbstarten. Därefter gick jag vidare för att fixa naglarna, i en naturlig stil. Det var en glad och trevlig liten butik, där man verkligen kände sig välkommen. Det är sånt som gör skillnad. Att någon pysslar om en, lyssnar, skrattar – det känns inte bara som vård av händerna, utan som omtanke på riktigt.
Det handlar inte bara om utseende, utan om känslan. Att känna mig redo. Det är som en liten ritual för mig – en nystart i kroppen, i huvudet och i spegelbilden.
Och som om dagen inte redan var fin nog – kvällen bjöd på ännu en oväntad glädje.
Det blåste lite, men det var ändå en härlig onsdagskväll. Jag blev bjuden på en biltur – och det var faktiskt första gången jag åkte med just den personen. En fin bil, och extra kul eftersom den skulle ställas ut i Slussenområdet. Det var trevligt att bara vara där, titta på bilarna, känna kvällsluften och prata.
Det slog mig där, bland bilar och kvällsbris, hur viktigt det är att ta vara på de enkla stunderna. De där ögonblicken som inte är planerade – men som blir minnen ändå. Precis som med läsning för barn: det behöver inte vara komplicerat – bara tillgängligt.
Och så här, mitt i denna onsdag, kommer tanken till mig:
Den här semestern har inte varit särskilt märkvärdig – inga stora resor eller storslagna planer – men den har gett mig något ovärderligt. Tid. Tid att landa, att andas, att bara vara. Tid att känna efter, lyssna inåt, vara nära dem jag tycker om – och nära mig själv.
Och nu, när hösten snart börjar, känner jag faktiskt glädje. Det väntar mycket spännande framöver – roliga aktiviteter, nya möten, och kanske också några oväntade äventyr.
En av höjdpunkterna blir att få vara med och arrangera Dyslexiveckan tillsammans med Helena Jakobsson i Trollhättan. Det känns både viktigt och meningsfullt. Att få sätta ljus på det som ofta hamnar i skymundan – och att få vara med och påverka.
Årets tema känns extra starkt och angeläget:
Barns rätt att läsa
Läs för nöje.
Läs för att växa.
Läs på ditt sätt!
Vi vill lyfta att alla barn har rätt att läsa – oavsett hur. Med ögon, öron eller fingrar. Det viktiga är att få tillgång till berättelser, kunskap och språk – på sitt eget sätt.
Så ja – jag är redo.
Med nyklippt hår, fräscha naglar, ny energi och en vilja att göra skillnad.
/Gullan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar