En gnista i magen – och planerna för Europeiska dyslexiveckan

---

Fredag
Igår gick nästan allt i lås. Idag bär jag på en gnista av förväntan – kanske blir det en sådan dag då allt faller på plats. Mötena är avklarade, planerna för Europeiska dyslexiveckan tar form tillsammans med Helena Jacobsson från Göteborg. Det känns som om något stort är på gång.

Vi sitter i lokalföreningen med listor, scheman och kaffekoppar som kallnat medan idéerna flyger. Det är många bitar som ska falla på plats – boka lokal, ordna teknik, beställa material och se till att alla inbjudningar når rätt personer. Varje detalj är viktig, för det här är mer än bara ett evenemang.

Europeiska dyslexiveckan är en årlig temavecka som sedan början av 2000-talet uppmärksammas i hela Europa. Den arrangeras i samband med World Dyslexia Day och är ett samarbete mellan dyslexiföreningar i olika länder. Syftet är att öka kunskapen om dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter, sprida forskningsrön och dela praktiska lösningar som fungerar. I vissa länder ordnas föreläsningar, mässor och skolaktiviteter, i andra är det kampanjer i media eller stora manifestationer för bättre stöd i skolan.

För mig är den här veckan något alldeles särskilt. Jag vet hur det känns att sitta i ett klassrum och kämpa för att hänga med, när orden på tavlan inte riktigt vill fastna. Jag vet hur lätt det är att känna sig långsam eller mindre smart – trots att det inte har något med intelligens att göra. Därför brinner jag för att fler ska få rätt stöd i tid, och för att vi ska prata öppet om de hinder som finns, men också om alla styrkor som ofta följer med dyslexi.

Helena ska under veckan hålla en föreläsning om dyslexi, NPF och tal- och språkstöd. En av huvudpunkterna blir hur man kan arbeta med studieteknik när man har dyslexi – konkreta verktyg, anpassningar och strategier som gör det lättare att ta in, bearbeta och minnas information. Det handlar om att hitta vägar som fungerar i praktiken, både för elever och vuxna, så att man inte fastnar i känslan av att ligga steget efter.

För personer med dyslexi kan rätt studieteknik vara skillnaden mellan att orka och att ge upp. Det kan handla om att använda ljudböcker och talsyntes, att få tydliga och visuella instruktioner, att dela upp uppgifter i mindre steg eller att hitta rutiner som gör inlärningen mer hanterbar. Det är inte en “extra lyx” – det är ett nödvändigt stöd för att kunna nå sin fulla potential.

Vi vill att föreläsningen och hela veckan ska bli både lärorik och gripande, så att den kan ge kunskap men också väcka förståelse och förändringslust. Målet är att deltagarna ska gå därifrån med nya insikter och en känsla av att det går att göra skillnad – både i skolan och i arbetslivet.

Och mitt i allt detta planerande känner jag hur gnistan i magen växer. För ibland räcker det med en liten gnista för att tända elden som får allt att hända.