Ännu en dag med Volvohjärta
Resan dit
Ännu en dag grydde med doften av kaffe i termosen och vägen som väntade framför mig. Solen steg sakta över Torslanda, och redan på långt håll hördes mullret från motorer. Men i Volvohallens hjärta, under kupolen på VROM 2025, blev det mer än bara en söndag – det blev en dag som brände sig fast i hjärtat.
VROM – Volvo Rendezvous for Owners and Members – är inte vilken bilträff som helst. Det hela började på 1990-talet, när några entusiastiska Volvoägare ville skapa en internationell mötesplats för både klubbmedlemmar och vanliga bilälskare. Sedan dess har träffen vuxit för varje år och blivit en tradition i Göteborg. Här möts Volvovänner från hela Europa, ja till och med från andra delar av världen, för att visa upp sina bilar, dela historier och hylla ett märke som blivit en del av både industrins och människors vardagshistoria. För många är VROM årets höjdpunkt – en helg där Volvos historia, stolthet och gemenskap möts under ett och samma tak.
Jag var där tillsammans med min vän, och vi hade allt packat och klart inför resan till Svenska Volvoklubbens träff. Termosen stod redo, klubbtältet låg i bagaget och redan längs vägen mötte vi fler bilar med samma mål. Glänsande Amazoner, trotjänare till 240 och nyare modeller rullade tryggt i ledet. Det blev nästan som en karavan – en gemenskap redan innan vi ens nådde fram.
Under kupolen
När vi körde in vid Volvohallen blev känslan ännu starkare. Flaggorna vajade i vinden, folk vinkade och bilar stod uppradade i långa rader. Sorlet av röster blandades med motorljud – ibland ett djupt muller, ibland ett lättare putter – och doften av kaffe, grillad korv och lite olja låg som ett täcke över alltihop.
Klubbbilen C30 Refined
Och där, bland alla bilar, stod Svenska Volvoklubbens egen stolthet. De hade valt den som årets klubbbil – en Volvo C30 Refined. Flera klubbar fick möjlighet att plocka fram sin finaste bil, och just denna unika modell drog verkligen blickarna till sig. C30 Refined var en specialutgåva av C30, byggd i ett mycket begränsat antal exemplar med exklusiv lack, detaljerad inredning och en mer påkostad känsla än standardmodellerna. Min vän och jag gick dit flera gånger, och varje gång stod det någon ny där och beundrade bilen, pekade på detaljerna och pratade om dess speciella plats i Volvos historia. Det var tydligt att C30 Refined var mer än bara en bil – den blev ett samtalsämne och en samlingspunkt.
Gemenskap och motormarknad
Jag gick runt bland Volvobilarna medan min vän arbetade som funktionär. Det blev många möten, små samtal och leenden längs vägen. Samtidigt bar jag min väst från Dyslexiförbundet – lite reklam, men mest som en påminnelse om att vi alla har våra styrkor och svårigheter. Det kändes fint att kunna förena två viktiga delar av mitt liv: passionen för bilar och engagemanget för dyslexi. På något sätt hörde de ihop just där, bland motorljud, gemenskap och öppenhet.
Mitt i allt fick jag också se vad VROM verkligen betyder. Min vän var med som funktionär och fick hjälpa till med utställningsbilarna. Det var många som visades upp på träffen i år, och runtom fanns också motormarknaden där folk köpte, sålde och bytte delar, prylar och minnen. När ett problem dök upp behövdes det snabbt hjälp. Direkt var det folk där – någon kom med verktyg, en annan med råd – och på bara en liten stund var allt löst. Ingen frågade varför eller tvekade, de bara hjälpte. Den värmen, den känslan, är kanske det som gör VROM unikt: viljan att dela med sig, att stötta och att se varandra.
Jubileumsbilarna
När programmet drog igång samlades vi alla. Jubileumsbilarna presenterades: PV36 Carioca, Volvo 66, 780 och 480. Varje bil hade sin historia, och varje historia sin plats i människors minnen. Applåderna rullade som vågor genom publiken, och stoltheten över märket gick nästan att ta på.
Avslutning och reflektion
Framåt eftermiddagen tog vi en sista runda bland bilarna. Solen värmde skönt, kameran var full av bilder och kaffet i termosen nästan slut. Fötterna började kännas tunga, men hjärtat var desto mer fyllt. När jag sedan satte mig i min Opel och rullade hemåt bland alla Volvos, log jag lite för mig själv. hans bil kanske inte bar samma märke – men gemenskapen, glädjen och minnena från den här dagen, de delade vi alla.
Vi avslutade kvällen med en god måltid på ett gatukök. Helgen tog sitt sista andetag, och på vägen hem kändes det tydligt: nu väntar vardagens lunk och en ny arbetsvecka. Men i hjärtat finns värmen kvar – från en dag som blev något alldeles extra.
För mig blev VROM inte bara en hyllning till Volvo, utan också en påminnelse om vad gemenskap egentligen betyder. Precis som bilarna bär på olika historier och skavanker, bär vi människor på våra egna styrkor och svårigheter. När jag gick runt i min väst från Dyslexiförbundet kände jag att det hörde ihop: bilarna som samlar oss, och kampen för att alla ska få plats och bli sedda. I slutändan är det samma sak – att vi delar vägen, stöttar varandra och låter olikheter bli en del av styrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar