Jag skriver för att skapa – inte för att missförstås

Det jag skriver kommer från hjärtat. Men ibland möts mina ord av något helt annat. Det här är en text om att vilja bli förstådd.

I en tid där digital kommunikation dominerar det offentliga samtalet, har det blivit allt tydligare att skrivna texter ofta tolkas på ett sätt som avviker från avsikten bakom dem. Det gäller inte minst på bloggar och sociala medier, där nyanser och tonfall lätt går förlorade. Som skribent har jag vid upprepade tillfällen upplevt att mina texter bemöts med kommentarer som bygger på en bristande helhetsförståelse – ibland utan att hela inlägget ens blivit läst.

Det finns något vackert i att skriva. I att försöka sätta ord på det som rör sig inom en. Ibland tankar, ibland känslor, ibland bara något man behöver få ur sig. För mig är det skapande – ett sätt att bearbeta, förklara, förstå.

Men på senare tid har jag märkt hur orden jag skriver ibland förvrängs. Hur det jag har försökt uttrycka med omtanke och nyans tolkas som något hårt, kallt eller provocerande. Kommentarer ramlar in – ofta innan hela texten ens verkar ha blivit läst. Och jag undrar: har vi glömt hur man lyssnar på riktigt?

Det här är ingen anklagelse. Det är en reflektion. Kommunikation är svårt, särskilt i skrift. Tonfall försvinner, kroppsspråk saknas, tempot går inte att styra. Men just därför kräver det vi läser lite mer av oss som läsare. Lite mer tålamod. Lite mer vilja att förstå.

Jag skriver inte för att trycka på knappar. Jag skriver för att skapa något äkta – en känsla, en tanke, en igenkänning. Att då bli bemött med snabba, negativa kommentarer som inte speglar det jag faktiskt försökt säga… det slår hårdare än man kanske tror.

Jag svarar inte längre på den typen av kommentarer. Inte av likgiltighet, utan av respekt för det jag skapat. Och för mig själv. Jag vill hellre lägga min energi på dig som läser hela vägen. Som försöker förstå. Som kanske inte alltid håller med – men som möter mina ord med eftertanke.

Så, innan du kommenterar:
Läs hela texten. Låt den landa. Tänk efter. Känn efter. Och skriv sedan – om du vill.

Om du kommenterar med respekt och värme, då lovar jag att svara. Vi förtjänar alla ett bättre samtalsklimat.

Jag skriver inte för att bli hörd.
Jag skriver för att något ska kännas.