Ibland börjar helgen i lugn och mys – och slutar i total röra. Den här söndagen började med kaffe i gott sällskap och slutade med två timmars städning i min uthyrning. Men med lite tålamod, en städvagn och en vän vid bordet blev det ändå en rätt fin dag till slut.
Det var lördagskväll och vi orkade helt enkelt inte köra hem mig, så jag sov över hos honom. På söndagsmorgonen vaknade vi tillsammans och åt frukost – långsamt, tyst och varmt. Sådana morgnar önskar man att man kunde pausa tiden i. Kaffe, rostade mackor och ingen som helst brådska.
Men den där lugna känslan försvann så fort jag kom hem till uthyrningen. Redan i hallen kände jag det: något stämmer inte. När jag öppnade dörren till rummet var det som att kliva rakt in i ett kaos. Grejer överallt. Saker som inte var mina. Vad har de ens gjort här inne? Det såg ut som ett bombnedslag – smutsiga ytor, saker som var flyttade, och sopor som bara lämnats kvar utan någon som helst sortering.
Det jobbigaste var ändå soporna. Plast, glas, kartong – allt ihoptryckt i en enda påse. Hur svårt kan det vara att sortera rätt? Jag kände hur irritationen bubblade under ytan, men jag satte på lite musik och försökte bara ta tag i det.
Som tur var kom min städvagn verkligen till nytta. Den där vagnen jag köpte lite spontant till uthyrningen har visat sig vara guld värd. Alla rengöringsmedel, påsar, trasor och handskar låg redo på ett och samma ställe. Små saker som gör stor skillnad när man har en hel sanering framför sig.
Jag höll på i över två timmar. Skurade golv, vädrade ur, bytte lakan, sorterade sopor och torkade av varenda yta. Det är inte första gången det ser ut så här efter en gäst – men man hoppas ju varje gång att det inte ska vara lika illa.
Och nej, jag är inte lat – tvärtom. Det handlar om respekt. Man är ju ändå hyresvärd. Det minsta man kan begära är lite hänsyn från gästen.
När jag äntligen började se golvet igen, kom jag att tänka på att jag hade något i frysen. Jag plockade fram en låda hemlagad kålpudding – tack mig själv för att jag fryste in den där gången! Medan den värmdes i ugnen hörde en vän av sig och kom förbi lagom till maten.
Vi åt kålpudding med potatis och lingon, drack kaffe och tog lite glass till efterrätt. Och plötsligt kändes allt lite lättare igen. Rent, mätt och med sällskap – det blev ändå en rätt fin avslutning på en ganska stökig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar