Lördag morgon med gröt, kaffe och Zoom
En lördagsmorgon med både motstånd och mening
Det är lördag morgon, och jag hatar när klockan ringer alldeles för tidigt – särskilt när det är helg. Kroppen vill bara ligga kvar under täcket, gömma sig från världen och snooza bort verkligheten. Men inte idag. Idag väntar ett digitalt möte på Zoom, och jag måste vara med.
Med tunga steg tar jag mig ut i köket. Kaffekokaren får göra sitt, och havregrynen hälls i kastrullen. Det blir havregrynsgröt till frukost – inget festligt, men i alla fall något varmt i magen. Kaffet doftar tröstande, och jag andas in djupt. Trots allt är det ändå lite mysigt.
Jag hinner knappt äta upp innan det är dags att koppla upp mig. Klickar in på mötet med grus kvar i ögonen. Kameran är på, ljudet fungerar. Jag nickar med till det som sägs och försöker se pigg ut – även om hela kroppen skriker efter mer sömn.
Det är något sorgligt i att behöva sitta så här en lördag. Helgen, som kunde ha börjat stillsamt och mjukt, startar istället med krav och plikter. Jag är med – men ändå inte riktigt där. Tiden för vila får alltför ofta stå tillbaka för sådant som “måste göras”. Det känns i kroppen.
Men så händer något. Under mötet växer en känsla av meningsfullhet fram. Det är faktiskt kul att vara en del av något större. Vi har haft distriktsutbildning med våra län och förbundsstyrelsen. Vi har diskuterat, bollat idéer och förberett oss inför höstens kongress. Vi har pratat om verksamhetsplanen, om vad vi vill besluta om och förändra. Det känns stort. Viktigt.
Att driva dyslexifrågor är inget man gör med vänsterhanden – det är både tufft och krävande. Men det är också givande. Vi har fantastiska samarbetspartners, och tillsammans kämpar vi för utveckling och rättigheter. Det ger energi, även om det ibland är svårt att hinna andas.
Efter mötet känner jag mig både trött och påfylld. Nu tar jag bussen till min pojkvän för att vila upp mig lite. Tyvärr verkar det inte finnas någon hänsyn på bussen – ungdomar spelar musik rakt ut, utan hörlurar. Det är som om de glömt att vi andra också är där. Men jag försöker stänga ute oljudet. Ser fram emot en mysig kväll.
Efter en intensiv dag känns det fint att bara få vara – och att känna att jag ändå gjorde något som betyder något. Och nu väntar något riktigt härligt: god mat, gött vin och värmen av att bara få slappna av tillsammans. Det är precis vad jag behöver.
3 kommentarer:
Sitt inte och klaga när du valt det själv.
Jobbar man måndag till fredag är det skönt med en vilodag på lördagen – men det är alltid roligt att vara med på aktiviteter och träffa föreningslivet. Tyvärr är det inte så många längre som vill engagera sig, vilket är synd.”
Skicka en kommentar