Nästan som en riktig familj – taco fredag och tidig morgon
Igår var det nästan helt som att vara en riktig familj. Taco fredag, ni vet. Det var så mysigt – skratten, dofterna från köket, alla samlade runt bordet. Det behövs inte mycket för att känna sig lite mer hel. Bara att få sitta tillsammans, fylla sina tortillabröd med allt gott och skicka runt skålar – det gjorde något med hjärtat. Ibland räcker det med små stunder för att känna den där värmen, den man kanske längtat efter hela veckan.
I morse vaknade jag tidigt, som vanligt. Upp med tuppen, fast det är helg. Det sitter i ryggmärgen, tror jag. Gjorde mig en kopp kaffe, åt frukost i lugn och ro. Inget stress, ingen tid att passa. Det är något visst med helgmorgnar när hela världen känns stilla och man får ha tiden för sig själv. Då hinner tankarna ifatt, eller tvärtom – då slipper man tänka alls.
Det blev en fin start på helgen. Jag känner tacksamhet idag. För tacos, för stilla morgnar, och för att ibland få känna sig som en del av något större – som en familj, på sitt eget sätt.
Efter lunch satte jag igång med lite pyssel, mitt andra jobb och föreningsarbete. Det var fullt upp ett tag, men på eftermiddagen blev jag uppbjuden till Thai Singbar. Det var väldigt trevligt! En kopp kaffe och en liten mjukglass efteråt. Små saker som gör dagen lite extra fin.
Det har varit en trevlig dag, men med mycket att göra. Nu ser jag fram emot en lugn kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar