Debatten om “läslyssning” pågår för fullt just nu, och som aktiv inom dyslexirörelsen känner jag ett behov av att dela mina tankar. Begreppet “läslyssning” har fått många av oss att reagera. För mig handlar det om något mycket mer än bara ett ord – det handlar om att ge rätt förutsättningar till alla som har läs- och skrivsvårigheter.
Att “läsa med öronen” är en strategi som för många av oss med dyslexi är helt nödvändig. Det är inte ett sätt att fuska eller en genväg, utan en metod för att tillgodogöra sig kunskap och texter som annars skulle vara oåtkomliga. För många av oss fungerar det bäst att kombinera både ögon och öron när vi läser. Men att läsa med öronen är inte samma sak som att lyssna på radio – det är ett verktyg för att klara av skolan, arbetslivet och vardagen.
Jag har sett hur elever med dyslexi ofta hänvisas till enklare texter, trots att de både vill och kan ta sig an avancerade texter. Det här begränsar deras möjligheter att nå sin fulla potential. Jag vet hur det känns att bli underskattad, att någon annan sätter gränser för vad man kan uppnå. Det gör ont och kan påverka ens självförtroende för lång tid framåt.
Det som gör mig mest frustrerad är att många barn inte får det stöd de behöver tidigt i skolan. Den första tiden är så viktig – det är då man har störst chans att träna på avkodning och utveckla läsförmågan. Alla barn har rätt att lära sig läsa, men de måste också få rätt hjälp för att lyckas. Kartläggning, anpassningar och stöd måste finnas där från början och så länge det behövs.
Men vi får inte glömma att det handlar om mer än att bara läsa med ögonen. Kunskap kan förmedlas på många sätt. Assisterande teknik, som talsyntes och ljudböcker, är ovärderligt för att elever med dyslexi ska kunna hänga med i undervisningen och inte halka efter. För oss är det här inte ett “extra hjälpmedel” – det är en förutsättning för att få en rättvis chans.
Det här är inte bara en debatt om metoder, det är en fråga om rättigheter och möjligheter. Alla ska ha rätt att nå sin fulla potential – oavsett hur man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar