Den här helgen var verkligen mysig. Jag var hos min vän, och det gav mig en chans att komma bort från allt för en stund. När jag kom hem igen, insåg jag att jag inte hade tillbringat tid i mitt lilla kaos, men långsamt känner jag ändå hur energin börjar komma tillbaka. Det är som att varje liten stund av vila hjälper mig att orka ta tag i de problem som annars känns så överväldigande.
Samtidigt är jag fortfarande så trött efter jobbet. Det känns som om det finns en osynlig kraft som försvinner så fort arbetsdagen är över, och jag står kvar med en känsla av otillräcklighet. Mitt hem är mitt skydd, men också en spegel av det kaos som finns inombords. Jag försöker ta ett steg i taget och påminner mig själv om att det är okej att vila när man behöver det.
Den här helgen har påmint mig om att även små steg framåt är viktigt. Att jag får lov att vara trött och samtidigt tillåta mig att återhämta mig i min egen takt. Hemmet kanske är kaos, men det finns också en trygghet i att vara i det utrymme där jag kan vara mig själv fullt ut.
I morse hörde jag knappt väckarklockan, men jag lyckades ändå komma upp och fixa mig i ordning utan att stressa. Jag vet att om jag stressar blir jag helt pank och tappar fokus. Nu ska jag försöka hitta kraft och fokus att göra något, även om det bara är en liten sak för att komma framåt.
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar