Det var en riktig helvetesnatt igen. Jag fick knappt någon sömn, och när jag väl lyckades somna kändes det som att natten bara sög energin ur mig. Idag känner jag mig lite bättre, men kroppen är fortfarande trött och orkeslös. Det känns som att jag kämpar i en dimma, men jag försöker ändå ta det lugnt och vara tacksam för de små förbättringarna.
Idag har vi ett samarbete med olika personer från funktionshinders organisationer. Det är så givande, men samtidigt finns det mycket oro kring grundskolan och det faktum att många ungdomar inte får tillräckligt med stöd. Det verkar också saknas empati bland en del av skolpersonalen. Även om jag personligen inte har upplevt detta på min arbetsplats, vet jag att situationen varierar på olika platser i staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar