Vakna upp på morgonen och äta en lång frukost tillsammans är helt underbart. Från att ha varit fint väder till störtskurar, tog jag bussen hem vilket tog nästan över en timme. Men mitt husdjur fick stanna kvar hos en vän, och jag hade två timmar på mig att träffa min väninna.
När jag var hemma och gjorde mig i ordning, trodde jag att jag skulle få panik på grund av blixtarna under åskvädret. Jag har haft två släktingar som påverkats av åska; blixten slog ner hos dem en gång på fyrtiotalet, vilket resulterade i att min mammas kusin blev innebränd. Sen blev det brand i min mormors systers hus som också brann ner. Jag själv har varit med om att åskan slagit ner i ett uttag. Jag har alltid varit rädd för åska.
På eftermiddagen kom min väninna och hämtade mig, så vi tog en tur till köpcentrumet och njöt av en god fika med Budapestbakelse. Jag köpte sommarbyxor och ett nytt halsband. Det var en härlig dag att umgås med min väninna.
Hemma igen fixade jag en sen middag och började sätta upp väderstreckstången och planerare för en sex dagars resa. Det är verkligen överskådligt att se vad man ska ha med. Jag kommer att få rätt höjd på klädvalen.
Det ska bli skönt, men jag är frustrerad på vården. Jag har haft ont i fyra veckor och fick besöka vårdcentralen där jag fick Peclin, men det hjälpte inte. Jag kontaktade dem igen och fick till svar att jag skulle få en tid nästa vecka. Det är så nonchalant av personalen på vårdcentralen. Jag skrev i appen den 6/7 men fick inget svar förrän fyra dagar senare, då de meddelade att jag skulle få en tid den 17/7. Min läkare lovade att jag skulle få hjälp direkt om jag kontaktade dem, men personen som tar emot frågor från patienter svarade att de behandlar ärenden inom tre arbetsdagar. Sedan fick jag rådet att ta Alvedon, trots att jag har haft ont i nästan fyra veckor. Jag tror att jag åker till jouren ikväll. Sveriges vård har ingen empati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar