""Vilken hemsk natt jag har haft. Typiskt att bli väckt av en kollega som ringer och väcker mig, och frågar var jag är när jag fortfarande sover. Klockan var bara åtta på morgonen, och jag kunde knappt öppna ögonen. Det kändes som om mitt huvud skulle sprängas, och jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera situationen. Efter ett förvirrat samtal insåg jag att jag hade missat ett viktigt möte som vi hade schemalagt tidigt på morgonen. Det hade helt glidit ur mitt minne.
Paniken började krypa upp längs ryggraden medan jag hastigt klädde på mig och rusade ut genom dörren. Allt var så hastigt att jag knappt hade tid att dricka en kopp kaffe. Hela vägen till kontoret funderade jag på hur jag skulle förklara min försening och missade mötet. När jag äntligen kom fram, med håret i oordning och andfådd, möttes jag av förstående blickar. Till min lättnad hade min chef skjutit upp mötet, väl medveten om att jag inte var den enda som kämpade den morgonen.
Resten av dagen spenderade jag i en dimma av trötthet och koffein, samtidigt som jag reflekterade över vikten av att ställa in flera alarm och kanske även en påminnelse. Det är inte första gången jag har råkat ut för detta, men jag hoppas verkligen att det blir den sista."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar