Strategier för att klara
vardagen. Det är så frustrerande att inte kunna se och att inte kunna ta till
sig det som är längst fram och att kunna gå på en shoppingrunda i affärerna –
det är… ja! Jag har lärt mig, jag tar telefon och tar kort, så ser jag vad det
står. Men det blir många kort i telefon och väldigt full. Men man får försöka
och jobba fast än man inte har synen fullständigt bra.
Nu börjar ju vecka 40 –
internationella dyslexiveckan. Alla ska kunna läsa och skriva. Det är väldigt
viktigt. Det är jobbigt för många, både unga som gamla att inte kunna klara av
vardagen, att inte våga berätta för nära och kära, kollegor eller andra folk.
Det är viktigt att vara ärlig och tydlig och tala om att man inte kan. Det är
faktiskt väldigt fint att kunna säga: ”Jag kan inte detta, kan du hjälpa mig?”.
Det har jag börjat med nu och då hjälper mina kollegor mig när jag stavar fel
och så. Det är ju skitjobbigt, men jag bjuder på mina blunders som jag gör. Men
det tog många år – att inte säga något och bara gömma sig, bakom ett skal som
inte är jag. Jag vill vara den vanliga Gunilla och den glada. Det är kul och
så.
Nu får ni ha en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar