Denna morgon kunde man glädja sig… prövade att köra bil till jobbet med solglasögon som jag fick ut som enda leverans från optikern på grund av att dom har slarvat bort mina glas. Så det kändes väldigt roligt, att åka runt och göra reklam för Dyslexiförbundet, det är riktigt kul. Det var en frihet som jag har längtat efter i flera månader, att kunna få köra bil igen. Så sitter jag och tittar på Youtube, på många människor som släpper sina hus och lägenheter och tar friheten i husbil och plåtisar. Hade jag inte varit så himla mörkrädd och rädd för att vara ensam ute i skogen, det skulle vara helt underbart. Kanske gått tillbaka till mitt fina Vårhaga, jag längtar tillbaka dit ut. Men jag vågade ju knappt bo i eget hus på den tiden. Man blir lite avundsjuk på dom som vågar ta det stora steget och släppa allt och åka iväg. Och katten tjötar så in i helskotta idag, och jag är lite slö på det. Men i morgon ska jag på återbesök för mina ögon, och optikern har lovat att jag ska få mina nya glasögon i morgon också. Fem veckors väntan på glasögon, fem veckor i mörker, eller mer är det ju. Men jag har ju klarat mig, jag har inte bett någon om hjälp över huvud taget. Jag har försökt själv och strävat, med dyra utgifter för mig. Jag har inte haft energi till att laga mat. Induktionshällen bara stänger av sig, jag har inte sett om den har stängt av sig. Och riset blir inte gott, jag vet inte hur länge det har stått still eller någonting. Så nu kanske, efter i morgon, kanske jag kan använda mina vanliga glasögon. Jag hoppas jag får dom i morgon, så jag kan få energin tillbaka, och lusten att göra något mer i mitt liv.
Men nu får ni ha det så gott, och en
trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar