Nu drar jag av mitt plåster och min hemlighet

 Nu drar jag av mitt plåster som jag har haft i hemlighet i många år.  

Jag tittar på var fan är storken, på discovery. Det verkar så att discovery är mycket för personliga tv-program eller 

ekonomiska saker. Ja, kanske är det här programmet bra men kanske många river upp sina minnen och sorger efter att ha sett sådant här program. Alla får inte lyckan.

 Jag vet att det är inte alla självklart att få barn. Och nu får man frågan om jag har barnbarn av alla ? Hur ska man svara hur ska man berätta och vill man  berätta !? Hur ska jag förklara för en person som inte känner mig att jag fick inte den lyckan eller att det ska vara självklart att få barn . Första mannen var ihop med gick det är skogen med skilsmässa och alltihop på grund av detta. Men nya man som jag blev sambo med vi gjorde flera försök att få barn. Mycket tårar och slit hade vi. Många resor till Göteborg i hopp om lyckan och även sorgen. Då var det  väntande tider om det skulle lyckas eller inte ,olika mediciner och sprutor många olika försök som gick åt helskotta. Sen sa jag till honom att han inte skulle ha skuldkänslor för mig. Jag ville att han skulle hitt en ny kvinna. Vi fick en del ekonomiska problem och dyrt blev det.. Kanske många som sitter och inte kan få barn och har inte ekonomi till att göra provrörsbefruktning. I många regioner ges inte något bidrag till familjen för provbefruktning.  Vet inte om det är så idag .Att gå till privatläkare blir oftast väldigt dyrt.

Jag ville att han skulle lämna mig jag kunde vara själv jag vill inte att det var mitt fel kände jag till sist blir att du är skyldig oss också vi skiljs oss. Efter det bestämde jag aldrig mer och göra så här försök.Jag har två olika förhållande men har jag försökt med. Hur ska man förklara det för en person som inte känner mig varför inte?

Men nu har jag en underbar man min tredje parter och nu är jag  för gammal att skaffa barn med provrörsbefruktning. Min kropp skulle inte orka detta heller efter alla experiment. Så jag har fått en bonusson och en partner och en livskamrat. som jag har träffat på äldre dagar.  När mamma går bort så har jag inga mer släktingar. Det känns konstigt att jag är den sista i den här leden i släkten. Jag fick inte den chansen att fler släktträdet vidare så kan livet bli, men livet måste gå vidare.