moralen på folket

 Tjenixen,

Nu har jag börjat att sälja lite olika saker. Bland annat inne på Facebook; marketplace.
Jag är så trött på folk! De trycker på automatsvar ” Finns varan kvar?”  Jamen ser man varan, då finns den ju kvar.
Och sen ”Ja. Jag vill ha den”. Den här moralen att passa tider, att komma på avtalad tid eller inte bry sig alls. Det finns inte kvar hos olika medmänniskor i Sverige längre.
Jag är ganska trött på det här den här dåliga moralen – att de vet inte det. Eller så vill de pruta på saker. Har man satt ett pris så är det priset och inte under det priset. Jag är så förbannad och trött på det här. Men jag hoppas att jag får sålt mina saker.
Men det är mycket bättre att en man säljer än en kvinna har jag märkt. Vad är det för skillnad på detta egentligen? Jag tycker att kvinnosynen hos vissa personer är väldigt dålig faktiskt.

Och den här ruljangsen med röntgen av min handled. Jag tror jag varit och röntgat mig 7 gånger på de här 7 åren och opererat mig 4 gånger. Det blir inte bättre. Och man får inte tid i sin närhet.
Man ska ta sig under Coronatider ner till Göteborg och fixa med olika undersökningar. Jag är ganska trött på det här. Punkt!

Sedan har jag skrivit ett avtal med HSB. Och jag blir ganska irriterad. Det gäller 50 öre, men ja, 50 öre på ett år blir 6 kronor.
På avtalet står det 127.50 och på räkningen 128. Årsavgiften är 1530. Det stämmer inte någonting som de har gjort.
Så jag har mailat, 50 öre… det i alla fall någon krona in i kassan.
Och sen höjde de med 300% för det här förrådet. Jag tycker det är jättedåligt. Det känns inte bra. Hur har det blivit egentligen här, jag undrar?

Till helgen blir det en kurs i alla fall på Zoom. Zoom tycker jag absolut inte om. Jag kan inte engelska, jag kan inte förstå mig på det.
Det är olika på Windowsdator och iOS-datorerna. Och paddan är det ännu sämre att göra olika inställningar på. Jag skulle behöva ha stöd när jag loggar in. Det känns inte roligt. Det känns jobbigt.

Ja, så nu är det att jobba och köra järnet och städa här inne på jobbet.

Ni får ha det så gott så hörs vi!