Döm aldrig någonsin det du inte
kan förstå. Att leva med osynlig sjukdom. För dem som det inte syns finns det
inget eller hur. Det är en kamp mot smärta som jag önskar mina värsta ovänner,
om jag hade en sådan. Varje dag går ut på att välja det absolut viktigaste.
Ibland går inte ens det. Vad tror ni om att välja bort precis det som får mig
att må allra bäst som familj och vänner. Nu förstår jag varför inte ni förstår
mig. Ett helvetes jävla skit! Isolerad, instängd. Jag kan inte vara social, jag
kan inte gå på träning. Ingenting. Det är hopplöst att ha en osynlig sjukdom.
Jag har ju flera sådana. Jag tycker det är hopplöst. Enligt min ena sjukdom ska
jag inte dricka kaffe, inte dricka alkohol, inte äta salt. Leva ett sunt liv.
Hur ska man kunna ändra på det? Man tycker det är gott med ett litet glas vin
ibland och såhär. Men det får ju gå.
Idag är det styrelsemöte –
extrastämma för vår förening där vi bor. Vi får se hur detta går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar