vilken toppen vecka

Vad ska man säga om denna veckan… jag känner mig så nöjd med att ha bytt vårdcentral. Jag känner mig helnöjd efter detta, och jag fick en väldigt duktig person som kan mycket om astma, och fått mig att bli bättre efter tio år, så jag slipper ha slem och så där. Jag var där för tre månader sen på astmakontroll. Då fick jag ta akutmedicin när jag skulle blåsa, så jag nådde till bättre resultat som en vuxen ska ha. Ena veckan var jag där och gjorde testet och blåste, och jag hade bättre resultat utan extra mediciner, bara den här medicinen jag fick för tre månader sen. Jag känner mig så nöjd, och jag känner mig så glad, och jag hoppas det kan hålla sig, att jag kan vara så här, att känna mig fri i lungorna och luftrören och alltihop. Ibland hjälper det att byta vårdcentral och hitta den rätta personen som kan. Ingen stafett-distriktssköterska eller nåt. En som har det på sina fem fingrar och har anhöriga som har detta problemet också, och brinner för detta. Distriktssköterskor med ett sådant engagemang växer inte på träd längre. Så det kändes väldigt gott.

 Sen var jag lite pirrigt, för det blev inställda vattenpass och det ena med det andra. Så var jag reserv på Frost Disney-gympa. Jag kom med, faktiskt, och det var roligt att höra lite Disneylåtar. De sjöng, och det var lite trevligt, det kändes härligt. Och så var det en snäll kollega som körde hem mig, det var väldigt gott, det kändes underbart.

 Jag hade lite huvudvärk igår, men i morse när jag vaknade så var det ingenting alls. I morse snurrade jag ut, så tyckte jag att den ena foten var tyngre än den andra. Jag hade tagit på mig två olika skor, det är inte bra att göra på morgonen. Det känns inte så käckt att man springer ut med fel skor. Så är det. Nu är det torsdag, det är lite möten med föräldrar och så. Det känns väldigt gott, och det känns pirrigt, och det känns väldigt roligt. Jag hatar mitt hår just nu, för jag fäller som en katt, jag är som mina små liv. 

Men sen fick jag lära mig nåt nytt, jag fick ett recept av min kära mor, av min gammelmormor i Norrland, Davida hette hon. Hon hade ett – jag kunde inte begripa – hade hon dyslexi eller inte. Det stod ”dsk”. Jag tänkte ”Vad är detta?” Jag googlade, och jag fick upp tabletter och sånt, det var inte alls det jag skulle ha. Det var dessertsked dom mätte med till pepparkaksdeg förr. Dessertsked, det betyder att en dessertsked är två teskedar idag. Så nu har jag lärt mig det, och inte ens hemkunskapsläraren hade nån aning om att det hette så förr. Jag ska baka pepparkakor på söndag för första gången i mitt liv. Det ska bli kul, faktiskt.

 Men ni får ha det så gott, så hörs vi!