Ursäkta, får jag gnälla lite?

Jag vet att jag bakom den tappra fasaden jag bär dagligen, finns smärta. Det gör att det blir ganska tungt i mitt liv. Smärtan är osynlig. Smärtan kom som ett brev med posten i fredags – det bara small till – det är inte roligt! Jag har nästan inte orkat stå upp och göra en omelett! Jag tänkte ”Jag gör omeletten och äter, så får jag se om smärtan släpper”. Det var som det högg en kniv rätt in i ryggen på mig. Det var som jag inte kunde hålla upp kroppen över huvudtaget. Det kändes som… fy sjuttsingen säger jag bara! Jag tänkte att jag får ta och gå ut och lämna en grej. Om jag trillar på vägen, så märker hon det och går och letar efter mig. Jag gick dit, men smärtan gick inte över. Nä, jag orkade inte vara uppe mer på fredagskvällen, så jag gick och la mig. Den här osynliga smärtan som jag får, har jag inte fått på många, många år nu, det är över tio år sen sist – hemskt att bli påmind om i alla fall! Det är skit, säger jag bara!
 När jag vaknade på morgonen och känner… nä, det kan vara natt igen. Jag orkar inte ha det så här. Jag var uppe och drack lite kaffe. Jag hade ont i hela kroppen, det var som jag hade trillat ner för en trapp eller blivit överkörd av ett ånglok. Jag gick och la mig igen. Zaffi blev väldigt glad att jag kunde ligga och gosa med henne. Jag kravlade mig upp och kokade ett par potatis och stekte mig pannbiff, jag slängde in det i ugnen och sen la jag mig igen – det är inte roligt! Jag gjorde potätemos av goda Värmlandsnäspotäter – det var så gott att äta! Men sen fick disken stå, för jag orkade inte böja mig ner och plocka i disken. Det är stopp!

 Jag känner mig deprimerad när jag inte kan städa och göra i ordning hemma och jag bara ber till Gud att det inte kommer någon till mig! Nu är det ”Pippi Långstrump” hemma hos mig! Jag orkar inte! Jag är inte alls på högsta toppen just nu. Jag ska inte gnälla och klaga så mycket, men…

På söndagen tvingade jag mig att se till att kontrollanten och sjungatösen kom till mig och vi åt potätesoppa, det blev väldigt gott. Jag tvingade mig faktiskt ut och köpa purjolök till soppan, men jag fick gå och lägga mig en stund efter jag varit ute och gått. Det är inte roligt! Så här har min helg varit och det har varit skitjobbigt kan jag tala om! Jag förstår dom som är dåliga, man isolerar sig i sin lilla lya. På söndagskvällen var jag och en kompis på loppis och jag köpte mig ett kakfat. Smärtan började släppa på söndagseftermiddag, så jag kom ut lite grand. Ni får ha det så bra!