race

På förmiddagen var jag helt rastlös och jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Jag hade ingen lust att laga någon mat över huvudtaget, så jag gick ner till Singbar och tog buffé, det är en thai-resturang. Det är väldigt gott, men det är inte roligt att sitta själv men jag gjorde det, för jag tänkte: våga vinna eller försvinna. Jag kände att jag måste gå ut, folk får väl titta på mig då, varför är det så farligt?!

Jag hade ju lite besök på förmiddagen. Sen köpte jag lite mat till katten.

Så blev min dag. Det blev inte så mycket frukost på morgonen.

Jag fick ett gulligt samtal, man blir lite glad när man får det. Nu känner jag så här: nu skiter jag i om folk pratar om mig, det skiter jag i, jag kör mitt eget race i mitt liv. Det är en krydda i min tillvaro just nu, så jag ska överleva att bo här, över huvudtaget. Så är det.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska åka ner till stan och köpa lite Zassi-mat och sånt. Kanske ta mig en öl på stan, jag vet inte, jag känner mig förvirrad. Men det får gå.

Jag tittade på en kamera, jag är lite halvsugen, men jag får vänta. Jag vill ha en ny kamera, men jag vet inte vad jag ska ha för någon. Det fanns ett alternativ från system till vanlig kamera, en liten smidig kamera som jag blev lite halvsugen på, men 3.600 kr… ja, det var lite mycket, men vi får se.

När jag sitter på bussen hem, så ringer jag till min kollega och fråga vad hon skulle göra och om hon ville gå ut och bli blöt igen, blöt som en katt. Då frågade hon om jag kunde komma till henne istället. Jag cyklade sammanlagt 1 mil, fram och tillbaka. Det är en halv mil dit och en halv mil hem. Sen var vi ute och strosade där ute och tittade på godsen. Det var väldigt mysigt och trevligt. Sen satt vi och drack kaffe på hennes goa altan. Jag hade med mig kanelbullar och så.

Jag har aldrig varit så rastlös som jag var igår. Jag såg på Skansen och gick faktiskt och la mig tidigt.

Det är riktigt sommarväder ute nu, det känns väldigt gott, men jag hoppas inte det blir åska.