Det syns inte utanpå hur det känns inuti

God morgon!

 Nu är det måndag och jag är ledig. Jag ska göra så mycket men jag sov faktiskt till tio idag. Det var härligt och skönt. Det är grådisigt men jag ska faktiskt ta på mig kläder och gå ut och gå en sväng här. Jag har ingen lust och göra något. Jag har tappat lusten till allting och tillit till folk överhuvudtaget nu. Så jag känner att dom är borta för mig helt och hållet. Jag känner, nej nu går det inget mer. Nu orkar jag inte mer och strida om min egen sak. Det är slut på det. Jag ska plocka bort mina vänner och bara använda dom som jag kan lita på och prata med och som tror på vad jag gör. Nu kommer jag att skala ännu mer bort. Nu kommer dom inte innanför mitt skal något mer faktiskt. ”Det syns inte utanpå hur det känns inuti”. Det är ett väldigt bra ordspråk faktiskt. Det kändes bra också när någon läste det.

För min del blev det ingen promenix på eftermiddagen, för jag ställde till och baka banankaka och två sockerkakor. Jag har ju fått 30 ägg, så jag måste ju göra åt dem snart. Så jag gick bort till kontrollanten med en kaka och så gav jag inneboenden en liten kaka också. De blev nöjda båda två. Det blev inte mycket mer gjort för mig och inte många steg som jag gick.

banankaka