ÄR JAG KONSTIG..?

God morgon!

Lyxigt, har blivit hämtad på mornarna. På jobbet har det varit som vanligt, packat upp och snyggat till inför skolstarten på måndag.

När jag kom hem vilade jag en stund, skulle egentligen stryka och diska, var för lat. Så kom ”kontrollanten” en sväng, vi fikade och pratade lite.

Lider antagligen av en liten helgdepression, inget märkvärdigt alls, stor omvälvning och jag är singel. Jag känner mig lite övergiven och ensam, ändå känns det på något sätt som om att det inte är slut. Men det är det, och jag är ensam. Men jag kommer att klara mig, det kommer bara vara väldigt jobbigt ett tag.

Det kanske inte är så konstigt att människor känner sig isolerade och ensamma, när vi tänker på hur samhället är uppbyggt. Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra. Det finns inget utrymme för omsorg om andra människor i den tidspress vi lever under och vi orkar sällan bry oss om någon annan än oss själva.

Många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner de en djup ensamhet i sitt inre.

Nej, sluta prata om detta. Nu blir det godis, TV:n och ett glas vin…