vemodigt och jobbigt

Måndag morgon, det är inte alls någon bra dag för mig. Jag känner mig deprimerad och ledsen. Man börjar och klippa av alltihopa. Jag känner mig ensammen och övergiven. Jag har inte så många vänner kvar efter 15 år som jag har bott ihop med min sambo.


Jag gick ut och kissade med Goldie.

Och det var inget bra på kvällen heller. Sen kom Henke här så jag fick pengar för bilen. Det känns så konstigt. Första gången som jag är utan bil sedan jag var 18 år. Ja, det är många år sen, 26 år och nu första gången utan bil. Det har jag aldrig varit med om, men jag känner att ekonomin kan jag inte ha för en bil. Det går inte.

Då bor jag heller bättre än sliter med en bil. Nej, det går inte.

Det var vemodigt och jobbigt och allting.

Sedan ställde jag in TV:n i vardagsrummet. Jag måste ha tag i en smal TV-bänk. Den får inte vara för stor, för det går inte att få plats annars. Så satte jag mig ner och tittade hur fint jag har fått. Jag fattar inte att jag bor där. Det gör jag inte. Det är så grant men jag får inte till det sista snöret i lägenheten. Jag får inte detta. Jag vet inte hur jag ska göra, men jag får försöka här. God natt med er.