vemodigt

God morgon på er!

Det känns vemodigt att sitta här ute, jag gråter nästan, usch, det är så hemskt! Det är sista gången jag sitter och äter frukost här ute. Jag ska åka upp till NÄL och få till dörren, för jag hör inte dörren till lägenheten, jag ska få en dörrklocka. Det är ju jättebra, landstinget bjuder på såna saker. Sen har jag sms:at till Goldies föräldrar, hon kommer till helgen. Så jag slipper vara ensam under helgen och så. Det känns lite tryggare, jag kan gå och titta på området tillsammans med henne. Vi kan gå och strosa, och så kan vi fika ihop och äta ihop och ha lite mysigt tillsammans jag och hon. Det ska bli kul faktiskt till helgen. Men nu sitter jag med dom sista grejerna här, och jag har fått inflammation i handleden. Det är ju fan så typiskt, det sista av allt som händer, att jag ska få såna saker. Jag har inte tid med detta! Nu ska jag göra i ordning mig och sticka iväg. Men ni får ha det så gott!