Jag vaknade med ett leende här, före klockan ringde. Det var riktigt härligt att göra det.
Jag gick ner till Medioteket och plocka och gjorde i ordning och gjorde fint. Det var så gulligt av vaktmästaren, som hade satt upp helt nya gardiner. Det var jätteroligt att han hade gjort det.
Jag hade mycket folk där, men ack, jag hade nya skor och det är väl inte så bra att jag hade det, men jag hade med mig mina tofflor, så jag kunde byta mellan dem. Om man ska vara fin, får man lida pin, så heter det väl?!
Men det var ganska mycket folk hos mig och många prata om läs- och skrivsvårigheter. Vi diskuterade lite och det var även lite chefer där och tittade. Det var kul, men man blir ju så trött – helt slut! Så det var gott att komma hem!
Henke hade börjat steka kålen, men vi bestämde oss för att gå ut och äta. Hans kompis kom också med, så vi var och åt på O´learys. Det var ingen höjdarmat där just den här gången, tyckte jag, det var så där. Sen gick vi på bio ”Himlen är så oskyldigt blå”, den handlar om Martin som går i andra ring, som flyr betongen och får ett sommarjobb på Sandhamns seglarrestaurang i skärgården. Hans chef Gösta är en playboy. Det var en riktigt trevlig film – tänk dig att detta har hänt – en knarkarliga – Sandhamnsligan sprängdes 1975. Det är helt otroligt att det har hänt! Bill Skarsgård var bra, men Peter Dalle tycker jag inte så jättemycket om, men i den här filmen var han faktiskt bra.
Sen mötte vi massor av folk på stan när vi gick hem, som vi prata med. Det var en riktigt trevlig dag, men jag var helt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar