morgon

Ja, nu är det måndag igen. Jag var uppe här med Henke ändå, i morse, för jag vaknade ju. Så jag kokade potatis, så han fick med sig djupfryst kålpudding som jag gjorde förra veckan, att äta till lunch idag.
Min fot den är så svullen i vristen, så jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag har haft ont hela helgen nu, jag vet inte vad jag ska göra. Jag funderar på om jag skall gå stavgången eller inte, men jag skall försöka i alla fall. Jag trodde det var sista gången förra veckan, men det är ju två gånger kvar. Den får man ju inte missa, det är så härligt att gå här ute, en promenad. Faktiskt helt underbart, ärligt talat. Det känns jättebra.
Trist väder det är ute nu, det är inte alls roligt. Och sen trodde jag att jag börjar den tjugonde, men jag börjar den artonde, jag blev snyltad på två dagar. Jag var så inställd på detta, men så får det bli. Det är inte många veckor kvar. Nu får jag förbereda här, för Henke fyller år på fredag, och på lördag kommer hans släktingar hit. Men jag gör inga hembakningar hit, det orkar jag inte. Så jag skall beställa tårta från Ritz, och smörgåstårta därifrån. Om det är öppet, jag skall ringa och kolla detta idag. Jag är så trött, men jag skall ta det, jag går i slow-motion. Det får gå så efter en sån här helg man varit med om. Det är tur att man har kompisar. När jag var hemma hos en kompis i söndags i Ed, så hade han köpt Leif G W Perssons bok, vad heter den nu, som jag har väntat på, jag trodde aldrig jag skulle få den över huvud taget. Det kändes jätteroligt,så nu har jag börjat lyssna på den, Den som dödar draken heter boken, den har jag väntat på från biblioteket också. Idag ringde jag och kollade var jag stod, och då är den inte inläst än, och jag står tredjen i kön, och man får ju ha böckerna i tre månader. Så det vet man ju hur länge det skulle dröja. Så nu har jag en bok att lyssna på tills jag ska börja jobba. Jag skall försöka göra någon nytta här också, men det får vi se om jag orkar. Jag är lite slö också efter allting. Så har jag pratat med en arbetskamrat en stund, och det var intressant att höra vad hon har gjort på resan.

Jag stod i duschen, så blev det becksvart. Jaha, har proppen gått nu, tänkte jag. Nej, det var strömmen som gick här. Och jag tänkte laga mat, men det gick ju inte heller. Det dröjde över en timme innan strömmen kom tillbaka. Då märker man vad man behöver ha ström till! Usch! säger jag bara. Men det var ju typiskt att det blev på sommaren, det brukar ju vara på vintern strömmen går här ute, men inte nu. Nu går den när som helst, titt och tätt.