Vad veckan går fort, det är redan torsdag! Henke var så gullig och gick ut med Elsa i morse, och jag fixade frukost och gjorde iordning mat till honom och grejade. Sen gick jag och lade mig, och gick upp klockan tio. Men jag känner mig helt färdig, det känns som jag inte orkar med nånting, det känns som jag är helt slut i kroppen, jag orkar ingenting, jag vet inte hur jag ska klara dagen, faktiskt.
Vad mycket skräp man ser här nu, på vägarna, varför kan inte folk plocka upp efter sig, varför ska andra göra det. Jag blir så trött på det när jag har varit ute här och gått.
Syltkakorna blev ju bra igår, och jag gjorde kålpudding. Idag skall jag steka fläsk och göra löksås och potatis. Men det blir senare jag gör detta, jag skall gå in i duschen nu, för jag är dysvett och äcklig. Sen skall jag gå ut med Elsa, försöka gå skogspromenaden. Nu skall vi inte gå vilse den här dagen heller. Det är inte klokt, det är sista dagen i juli månad, det har jag glömt av, vad tiden går fort egentligen! Jag och Elsa gick in i skogen, nu börjar jag förstå var vi har gått egentligen, men vi gick av för tidigt, såg jag nu här. Så tredje gången gillt för oss, säger jag, att komma in i den fina skogen, det är så mysigt att gå där inne. Så gick vi bort till klippan, och där satt jag och tänkte, och Elsa doppade sig. Det är så tyst och lugnt där, jag tycker det är så gott att vila hjärnan en stund och ta det lite lugnt. Sen gick vi runt igen, så vi har gått en och en halv timme här nu, en promenad.
Synd att emaljen i min riskokare har lossnat, den är bara ett år gammal, det tycker jag är dåligt att den inte håller längre. Nu skall vi ta det lugnt, jag skall gå och vila mig. Det är hett ute, men det struntar jag i. Jag måste vila mig, för jag är helt färdig. Vi ska försöka ordentligt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar