God morgon lördag!
I dag vaknade jag utan att behöva ställa klockan, och det känns skönt att få ta morgonen i lugn och ro. Efter en intensiv period på jobbet och skolavslutningen känns det som att kroppen behöver lite återhämtning.
Den senaste tiden har jag funderat en del på sociala medier och hur människor väljer att kommentera det som skrivs där.
Det som jag tycker är mest märkligt är att vissa personer väljer att gömma sig bakom anonymitet. De verkar ha väldigt många åsikter om mitt liv, min hälsa och mitt arbete, men vågar inte stå för dem med namn.
Om åsikterna är så viktiga, varför vågar man då inte skriva dem öppet på exempelvis TikTok eller andra plattformar där man måste stå för vem man är?
Det är enkelt att skriva hårda kommentarer när man gömmer sig bakom "Okänd". Det krävs betydligt mer mod att stå för sina ord och visa vem man är. Själv väljer jag att stå med mitt namn bakom det jag skriver.
Den här veckan har varit intensiv. Jag har varit med och scannat av över 4 000 böcker, sorterat material, hjälpt ämneslärare med läromedel, ställt tillbaka skönlitterära böcker på sina platser och varit delaktig i arbetet inför skolavslutningen. Det har också varit niornas middag och många fina möten med elever innan de går vidare mot nya äventyr.
Det är mycket som ska hinnas med på kort tid och många arbetsuppgifter som inte alltid syns utåt. Ibland behöver man faktiskt sätta sig ner och arbeta administrativt, registrera material eller planera det fortsatta arbetet. Att sitta ner en stund betyder inte att man inte arbetar.
Jag är stolt över mitt arbete och över det jag bidrar med varje dag. Jag tycker om mitt jobb och känner mig tacksam över att få arbeta tillsammans med både elever och arbetskamrater.
Det som också förvånar mig är att vissa personer verkar blanda ihop allt jag skriver på olika sociala medier. Jag använder bloggen, TikTok och andra plattformar på olika sätt. Ett inlägg på bloggen handlar kanske om vardagen, medan TikTok kan handla om böcker, dyslexi eller något helt annat.
Samtidigt bär jag fortfarande på en sorg efter min barndomsvän som har gått bort. Sorgen finns där även om livet går vidare och vardagen rullar på. Vissa dagar känns lättare, medan andra dagar påminns man om saknaden lite extra.
Kanske är det därför vissa kommentarer träffar hårdare än vad människor förstår. När man redan bär på sorg, problem och vardagens utmaningar kan hårda ord göra mer ont än avsändaren tänker på.
Därför tror jag att vi alla behöver bli lite bättre på att visa omtanke om varandra. Vi vet aldrig vilka kamper en annan människa bär på bakom det som syns utåt.
Nu tänker jag ta vara på lördagen, njuta av ledigheten och göra sådant som ger energi.
Önskar er alla en riktigt fin lördag. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar