Jag ska berätta en historia, en hemlighet som jag har haft i många år, som jag inte har pratat med många personer om. Jag fick ju diabetes på äldre dar, och det har varit super-superjobbigt. Det värsta för mig är att gå in i en mataffär, det är ett gissel för mig att gå in och handla. Jag vill helst köpa upp hela affären med godis. Och jag känner mig som en tjuv när jag har köpt några godisar och sätter mig och ser på tv när jag äter. Och det straffade sig igår för mig att jag gjorde så här.
Jag vaknade och trodde det var det sista jag vaknade för. Kraftigt illamående, och kräktes i flera timmar på grund av att jag hade en hög sockerhalt i kroppen. Jag har aldrig varit så slut i kroppen, det var hemskt. Vem ska man ringa mitt i natten? Alla ska ju jobba, och alla sover, jag kan inte skrämma upp folk. Jag tog det lugnt. Jag fick faktiskt vara hemma dagen efter, för jag var som en disktrasa. Jag måste beställa mat från affären, jag kan inte gå in i en mataffär, det funkar inte för mig. Det blir ett himla stort sug för mig. Varför ska man ha det så, man kan väl sätta det på ett annat ställe så man slipper se det här goda, man längtar efter olika saker.
Men nu är jag i alla fall tillbaka på jobbet och känner mig piggare. Och jag försöker få i ordning och så. Nu ska jag få upp min älskade mormors taklampa ute på balkongen. Det ska bli lite mysigt att tända och sitta där ute. Det är väldigt gott! Det är lugnt här på jobbet idag, barnen har ute-aktivitet med idrottsläraren, orientering. Det är ganska lugnt för mig, men jag ska fortsätta jobba här och försöka. Men ni får ha det så gott så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar