Höst mysigt

 Lediga helgen  upp och tar en frukost Habibi få sin goa älgmat på morgonen. Hon är mycket tillgiven idag.. Jag hade  börjat  rensa gamla  syltburkar i kylskåpet. Sedan fick jag springa ner och sortera informationen  i soprum. Jag tar en kall  dusch. Jag sätter mig i bilen och lyssnar på skyddsängeln av Sofi  Sarenbrant. Nu sitter jag och väntar på min goa väninna ,vi ska gå och fika på Gillet idag. Det var mycket trevligt att sitta och diskutera med henne och gå runt och strosa. Vi var uppe hos Street one.Jag har letat i flera år efter tunikor de hade massor med olika kulörer i viskos, köpte mig två stycken.

Vi kan ha drömmar om olika yrkesgrupper men det behöver inte hindra oss som har dyslexi att ha drömmar. Idag finns det väldigt bra hjälpmedel och tekniken har gått framåt.När jag hade erfarenhet av vården så kunde jag gå en kortare utbildning till undersköterska. Alltid drömt att kunna ta studenten fast man är äldre. Min före detta sambo var så fantastisk för mig under och efter min utbildning.

Efter att  klarat utbildningen fick vi stå på balkongen och vifta med våra studentmössor. När jag tittar ner börjar jag grina när jag ser min släkt från Värmland är där och hejar på mig. Efteråt gick vi till en Kina resturang och åt god mat. Det här kändes jättebra att kunna få en utbildning.

Nu ska Habibi och jag packa ihop och tar en tur med bilen det blir mys.Färdig med packning i bilen kunde ha blivit katastrof Habibi smiter ur transportburen. Tur att jag  kunde  svänga av vägen , blev lite chockad av händelsen.   Det är alltid bra och  härligt att  bli ompysslad det är inte kul att sitta och äta mat själv och dricka vin det är alltid mysigt har ha någon god vän att åka till och göra det tillsammans att äta en god middag och dricka gött vin. Men vi åt härlig brakmiddagen. 

Helg på g

 Äntligen är det helg! Typiskt mig, jag glömde ställa väckarklockan igår kväll. Men tur att jag vaknade av mig själv trettio minuter innan jag skulle börja jobba. Jag vet inte om jag ska orka åka och träna spinning i eftermiddag, jag känner mig seg som en råtta denna helgen. Och jag har bångat min träning flera gånger nu, jag känner mig inte helt all right. Men vi får se hur helgen blir. I morgon ska jag träffa min väninna, vi ska gå och fika, det ska bli väldigt kul, det var längesedan vi hade en träff. Nu ska jag snart åka hem till Habibi och ta det lite lugnt. Jag ska titta på Efterlyst, tänkte jag, och sen inte göra nåt mer skit idag.

Absolut får alla ha åsikter, tankar och synpunkter!

Och jag håller med om att det måste finnas, och det finns, personal med kompetens! Skolsköterska, lärare och kurator har förståelse för elever med dyslexi och andra svårigheter. Men det kan ibland hjälpa och kännas skönt att prata med någon som också har dyslexi, att få fråga hur dom upplever detta och vad dom använder för hjälpmedel. Barnen måste naturligtvis få pröva på,våga och känna på som du skriver, för att klara sig i samhället senare. Ja, jag har stora svårigheter med att läsa, skriva och ibland uttrycka mig för jag har svår dyslexi. Har blivit hånad och mobbad för detta hela mitt liv! Men jag vill inte behöva försvara mig för detta funktionshinder och jag hoppas vi kan avsluta den här  "diskussionen" nu!!

Tänk dig att nästan upp i vuxen ålder tro att man har en intellektuell funktionsnedsättning, och blir uppsagd från jobbet för att man inte kunde stava till vissa saker. Jag fick träffa en helt underbar person som visade mig en checklista och talade om att jag hade läs- och skrivsvårigheter. Gick till en logoped och fick en utredning på att jag hade det här problemet, och det känns djupt i själen att inte ha fått veta det tidigare. Ingen akademisk lärare hjälpte mig under hela min grundskoleutbildning. Jag fick aldrig någon hjälp ifrån någon. Och till och med min mor tog mig från en skola till en annan på grund av lärarna som hade dålig kompetens. Vissa personer tycker att det ska vara legitimerade lärare i skolan. Men då tycker jag att det ska vara legitimerade pizzabagare, då ska de ha kockutbildning, och då ska lokalvårdarna vara utbildade, då ska alla vara utbildade, då ska det inte finnas någon person som är på golvet och gör det viktigaste arbetet. Och jag tycker faktiskt det är fruktansvärt, man behöver inte vara legitimerad för att kunna förstå. Jag har arbetat snart i nitton år med barn, och det har varit jätteroligt, jättetrevligt, inspirerande. Jag har visat dem talsyntes, jag har visat dem Stava Rex och de olika hjälpmedlen. Alla som gått högskola har inte kunskapen eller kan sitta med detta idag. Det har en dyslektiker som använder det dagligen och vet hur det ska fungera. Så känns det, jag känner mig djupt sårad och kränkt av den här personen att skriva att jag skriver som en kratta. Läs rubriken på bloggen: Josla Dyslexi. Hur är det då, ska man inte våga skriva, eller är det så att du har ett barn som har problem? Kontakta vår förening och få hjälp. Vi har elevhälsoteam, och det är elevhälsoteamen med rektor som bestämmer vad vi ska göra med elever. I skolan arbetar människor med olika bakgrund, erfarenheter och kompetenser. Det är rektors ansvar att ha en kompetent yrkeskår som kan leverera utifrån styrdokument och uppställda mål.

Det är alltid trevligt när elever kommer in i biblioteket och sätter sig och läser, och vi kan diskutera djupa saker. Det är så mysigt att sitta och läsa en bok tillsammans, det är helt underbart. Och ska du fortsätta och hålla på och kränka mig så tycker jag att du ska säga adjö och inte vara kvar här inne på min blogg. Du måste förstå att det inte måste vara en legitimerad person som tar hand om ditt barn. Det kan vara en annan person också på grundskolan. 

Kompetens är inte bara en utbildning, det kan man ha även om man inte har gått någon utbildning över huvud taget. Man kan faktiskt ha mer förståelse och mer empati. För många som har gått olika utbildningar verkar inte alltid ha den rätta kompetensen. Det kan man ju se på NP – nationella prov, att alla får ju inte stöttning även om det finns kompetens. Det är viktigt att förstå, och jag är inte lärare över huvud taget, jag är bara en stöttande person, en nyckelperson i skolan. Och det ska inte påverka barnen. Men jag är positiv och säger till barnen ”Jag kan inte heller läsa och skriva, men det är viktigt att ni går er utbildning och får en bra ekonomi och alltihop i framtiden, och inte lever på socialen”. Men du kanske tycker att det är bättre att vi som inte har utbildning och rätt kompetens ska leva på socialen i stället för att vara hjälpsamma i olika engagemang. I föreningslivet är det också viktigt att vi är med, du kanske inte tycker om det heller? Kontakta gärna Dyslexiförbundet om du behöver hjälp med ditt barn

Men ni får ha det så gott så hörs vi!

helt vanlig blogg

 

Torsdag var en stressig dag på jobbet, vi tog lunch med den godaste räksallad från ett konditori här i stan. Jag känner mig så glad för att Torbjörn Lundgren fick sitt dyslexipris. Sedan att dyslexiförbund ordföranden var med i nyhetsmorgon och prata om dyslexi. De var också att forma bokstäver,  Världsdyslexidagen 7 oktober 2021. Lek och erövra språket. Bokstäver kan vara olika... 

  Efter jobbet börjar jag fundera vad jag måste fixa med under kvällen, jag tar fram min checklista. Först måste jag ta en sväng till återvinningsstationen har lite fobi för det, fick stålsätta mig för att ta mig dit. Första jag gjorde, körde i fel fil, helt idiotisk är att man måste köra upp på rampen för att ta sig till rätt container, det fanns ingen att fråga men jag fick bort batterierna, äntligen fick jag mod och fixa detta.  Aldrig mer återvinningsstationen för mig Hur ska man veta hur man sortera på olika återvinningsstationer.

Sen bestämde jag mig för att sätta mig vid nya skrivbordet och började med en skrivuppgift det handlar om en debattartikel som skall lämnas in vecka 42, den kommer ni få se när jag fått betyget på den.  Det blev några timmar att arbeta leta fakta och sen ringde min mobil, min äldsta väninna ringde, fick ett tråkigt besked av henne. Alla kan inte acceptera att får olika sjukdomar Vi pratade och pepprade varandra   över två timmar i telefon. Under tiden satte jag igång min robotdammsugare, rensade och torkade av köksbänken under tiden jag talade i mobilen.

  

 

kamppar igeom hela levet med Dyslexi

Dyslexiförbundet i Fyrstad - Dyslexiveckan på G

När? 5 oktober kl. 16-18

 

Var? Humlans kvarterslokal, Humlevägen 96B Trollhättan

 

Välkomna! 

 

bulla baka

 

Söndag morgon, En lite dyster regndag var det. Det var inget som jag gick ut på överhuvudtaget idag.
Jag hade lovat vår förening att baka kanelbullar tills vi ska ha Öppet Hus med Taltjänst på tisdag. Det ska bli jättekul att få igång mötena igen och att våran förening är så bra! Vi finns på Lasarettsvägen i Trollhättan. Men vi ska vara på Humlevägen på tisdag. Det ska bli väldigt kul. Så jag stålsatte mig att baka kanelbullar, för jag tänkte det är käckt att ha kanelbullens dag hos oss också.

Men det är ju dagen efter då, men det får ju gå att vi kör en dag extra med det. Sedan hade jag en bekant här som hjälpte mig att få in datorn i skrivbordet som jag har köpt på Jysk.

Jysk är jag lite sur på. Jag var inne och köpte det och sen var jag och hämtade det. Och 2 dagar efter hade dom rabatt på det.
Jag tycker det är fult att de helt plötsligt sänker priserna på de här skrivborden. Jag tycker det är skit!
Vi fick i ordning, men min Mac Mini från 2012 är som sirap och vi hittar inget fel på den här datorn. Varför han går så långsamt och helt och hållet? Funderar på att köpa en SD disk till och sätta in och se om det blir bättre att ha vissa saker på en hårddisk. Man kan ha 2 stycken i denna tydligen.

Sedan åt vi Sibyllakorven med pizzasallad som jag hade gjort.
Och den hade jag faktiskt gjort i fredags. Och den var från Ica och den är så himla god därifrån. Så att jag faktiskt var inne på Coop och köpte färdigriven kålrot så jag slapp och riva med mina händer och hålla på och greja så.
Nu håller jag på att leta ihjäl mig efter potatisskalaren. Jag tänkte jag skulle skala potäterna men nu får jag väl bita i det sura äpplet och äta dom med skal på imorgon till jobbet.
Det har ju vart en tråkig helg med regn och regn. Det känns som att man inte vill gå ut överhuvudtaget.
Men ni får ha det så gott så kör vi igång vecka 40 med dyslexiveckan!

 

Att Kämpa igenom hela

  Att kämpa att få hjälpen med att styrka och tro på sig själv. Håll kämpat hela mitt liv och försökt och fått livsglädjen att våga ta steget till att uttrycka mig på ett bra sätt. Första gången  som jag vågade läsa en utbildning då kraschade jag redig och tappat tron på folk och få.

Att våga och börja studera och få skit för det, man fick den god hjälp på första utbildning jag hade. Då var det en bekant där som retade  mig och tala om för andra personer att jag inte hade dyslexi. Efteråt förstod jag att de var avundsjuka på mig att jag fick den hjälpen på utbildning. Fick en specialpedagog som hjälpte och peppade mig . Fick första gången göra muntliga prov

 Och ingen ska kasta sten på mig , hela livet har jag kämpat för att få en förståelse för min dyslexi.

Men kasta ingen sten i glasrutan. Min styrka är att försöka hjälpa andra som sitter i samma situation.

Därför fick jag hjälp av en god vän att komma med i Dyslexiförbundet. Efteråt känner jag mig inte ensam det finns över 50 000 som har kämpat ifrån skolan till arbetslivet. Att våga säga att man har problem, det är en styrka för mig nu. Jag skäms inte för att jag skriver fel eller läser fel. Det finns många hjälpmedel idag som kan hjälpa. 

Nu har jag fått tillbaka livsglädjen att våga börja läsa igen det bästa var digitala möten med läraren och kunna se föreläsningarna. Ja så är det och det har  varit jätte toppen att få förståelsen ifrån läraren. Nu skör vi igång en härlig trevlig vecka och få träffa likasinnade personer i samma livsglädje.

Tänk på att du är Unik glöm aldrig detta och var dig själv, ingen gör det så bra som Du ,var glad över att du kan lära genom livet.

Välkommen till dyslexi veckan vecka 40

Nästa vecka är Europeisk dyslexi

 Nu är snart helg jag har varit energilös person denna vecka. Jag ska försöka tag i att träna i helgen. Men det var skönt att gå till frissan och få lockar i håret under veckan. Har inte varit någon  fart hemma, orkar inte med att tag i något plus att min resväska inte är uppackad efter förra helgen. Att lust har gått ur mig.

Vet ni att bli  pga. covid så det blir i hela land Europeisk dyslexi nästa vecka, kommer vi i Fyrstad ha en sammankomst för nya och gamla medlemmar.

Att få träffa likasinnade personer som vet hur det är att leva med svår dyslexi. För mig har det varit dåligt med  empati av andra som inte har detta problem. Att man inte har den bästa skrivförmåga hur andra tolkar min text. Det sårar mig jätte djupt att inte ha förståelsen och att  bli  accepterad med dyslexi.  

Efter jobbet så blev det shoppingrunda med väninna . Vi tog en tur så jag fick handla, Det var väldigt snällt.

Nu är det första inlämningen på språkhistoria till läraren. Den ska egentligen var inne på tisdag, men jag kör ifrån fredag kväll och såhär. Full fräs, fredag kväll! Så nu känner jag mig oääh!!

Habibi är så kärvänlig här, men ni får ha det så gott, så får vi hålla tummarna att det blir bra. Och sen får vi se vad som händer!

skärpning Grums kommun

 

Tänk dig förr att det fanns Ica, Konsum, gatukök, frisör, bank och allting i ett samhälle som har dött ut, det finns ingenting kvar av det. Man kommer hem till barndomssamhället. Det är inte kul att Grums kommun bara har struntat i förorterna utanför. Ser inte att det står i flera år hus utan dörrar, utan att man sköter trädgården, det ser väldigt illa ut när man åker in i samhället. Det ser väldigt skräpigt ut runtomkring. Jag fattar inte att kommunen inte gör iordning och gör snyggt, det är ju en skam för hela samhället att det ser ut så här. Jag tycker faktiskt att ni ska göra något åt det, jag lägger ut ett foto på ett hemskt hus. Så här ska det inte se ut mitt inne i samhället.

weekend

Jag skulle packa för weekend-övernattningen. Jag hade inte gjort  i ordning någonting för jag tyckte synd om min Habibi. Hon gillar att ligga på min resväska. Så hem och städa hennes låda och började packa ner och tänkte på vad jag skulle ha med mig.
Så tog vi resan till hemtrakten. Jag stannade efter vägen på en känd hamburgerrestaurang och åt. När vi kom till hotellet var klockan ganska sent. Jag var så trött, gick upp så tidigt på fredag morgon och kände mig lite seg och såhär. Jag somnade nästan direkt. Det var så go säng och helt skönt. Sen på morgonen gick vi ner och åt hotellfrukost. Det är ju lyx, lyx, lyx att kunna få äta det!

Sedan var det ju ”Marten” precis bredvid hotellet där vi bodde, så vi gick runt och strosade. Jag hittade en ny mobilväska. Och sen var den här ostkakan från Kristinehamn där och vi brukar köpa den på skördefesten. Den är ju så himla god. Sen var jag tvungen att köpa mig ett nytt nattlinne för de nattlinnena finns inte att köpa i vanliga affärer. Det är så svårt att hitta dem. Sen fick jag tag i Bergkvists skor och ett par boots också.

Vi hann till och med att gå in på loppis  där också. Jag handlade ingenting.  Men det var roligt att gå in och titta och kika.

Sen åkte vi och hälsade på en nära släkting. Och sen åkte vi till nästa hotell. Jag var lite sugen på någonting så att jag tog mig faktiskt köttbullar och mos. Det var smarrigt och gott och så tog vi oss varsin öl.

Så var det ytterligare en hotellfrukost och den var rätt så Okej att äta.

Sen åkte vi och hälsade på 2 släktingar. En hade gjort äppelpaj och den andre hade gjort rabarberpaj. Bägge två var väldigt goda.

Innan vi åkte till mor  var vi på en loppisrunda också och kikade lite granna.  Jag hittade ett par jättefina höstgardiner. Det var väldigt bra  i mitt varmrum.

Sen åkte vi hem till min mor. Och där hade hon gjort en köttfärslimpa med crème fraiche och löksoppa i som man rörde ihop. Och den var så god och det var härligt att äta. Trevligt och kul att träffa henne. Hon har gjort så fint hemma, mysigt hade hon. Och hon var så stolt, att vara 79 år och måla sitt hus, klippa gräsmattan och göra i ordning. Helt otrolig att hon är så pigg och alert. Bara att det inte händer någonting med personen…

Och nu kom man hem till Habibi. Hon var i sitt esse. Hon tyckte det var roligt när det kom folk. Men jag har haft en så god väninna som har hjälpt oss att passa katter. Det är tur att man har någon som kan hjälpa till med sånt ibland, annars blir det besvärligt.

Ni får ha en skön söndag så hörs vi!