När förståelsen uteblir och orden feltolkas

När förståelsen uteblir och orden feltolkas

Det finns stunder då man konfronteras med en verklighet som är både oväntad och smärtsam: människor drar slutsatser utan att ens försöka förstå bakgrunden. Det är en erfarenhet som återkommer för många som lever med läs- och skrivsvårigheter. I stället för att försöka se innehållet fastnar vissa i formen. I stället för att lyssna på budskapet analyserar man stavningen. Där försvinner ofta den empati som borde vara självklar.

På senare tid har jag mötts av kommentarer som ifrågasätter mitt språk, mitt sätt att uttrycka mig och till och med mitt berättigande i offentliga forum. Vissa menar att ”folk på TikTok” skulle vara trötta på mitt språk. Det stämmer inte. På TikTok möter jag oftare ett klimat där människor är öppna för variationer och där uttryckssätten får vara olika. Där finns en förståelse för att språket inte alltid blir perfekt, men att det ändå bär viktiga tankar.

Det är här, i bloggformatet, som reaktionerna ibland blir hårdare. Orden som riktas mot mig kommer ofta från människor som inte vet något om situationen jag befinner mig i. Att döma någon utan kontext är alltid problematiskt, men det blir extra tydligt när kritiken framförs med en självklarhet som saknar både kunskap och omtanke.

Jag befinner mig mitt i en svår period som påverkar både mig och de människor som står mig nära. Livet har förskjutits, prioriteringar har förändrats och det som normalt sett hade varit småsaker får helt andra proportioner. När man står i en sådan verklighet blir det ännu mer påtagligt att kommentarsfältet ofta saknar insikt om vad som ligger bakom ett inlägg eller en formulering.

Det är lätt att kritisera när man bara ser ytan. Det är betydligt svårare när man försöker förstå helheten.

Språk är inte bara teknik. Det är ett uttrycksmedel för känslor, erfarenheter och tankar. För den som lever med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter är språket ofta både en kamp och en möjlighet. Varje publicerad text är resultatet av arbete, fokus och ibland frustration — men också mod. Att då mötas av hån eller förenklade slutsatser är ett svek mot den mänsklighet som borde prägla våra digitala samtal.

När bemötandet brister hamnar fokus på fel sak. En text kan vara snubblig och ändå viktig. Ett budskap kan vara tydligt även om formen inte är perfekt. Men när andra väljer att fastna i detaljer försvinner den respekt som behövs för att människor ska våga uttrycka sig.

Vi behöver påminna oss om att ingen vet vad någon annan kämpar med. Det gäller både i verkliga möten och i digitala rum. Ett vänligt ord kostar inget, men kan betyda mycket. En ogenomtänkt kommentar kan däremot såra mer än avsändaren anar.

Det borde vara självklart att möta varandra med förståelse. Att anta att varje människa bär på en historia som inte syns i texten. Att inse att språkliga brister inte är ett tecken på bristande intelligens, engagemang eller värde, utan ett mänskligt uttryck som förtjänar respekt.

Vi vinner alla på att vara mer lyhörda.

---

Ny vecka och en oväntad start

 

Ny vecka och en oväntad start

Ny vecka, och den började med ett litet stolleprov: klockan ringde en timme för tidigt. Det satte tonen – en sådan där morgon när allt känns lite förskjutet, som om veckan startade i otakt.

Dagens schema bestod bland annat av ett webinar tillsammans med våra förbund. Trots att kalendern tydligt visade vilken dag det var, gav känslan snarare sken av måndag. Mycket att göra, många bollar i luften, och en viss förvirring som smugit sig in i tempot.

Under den kommande perioden kommer texterna här att bli kortare. Det finns helt enkelt inte ork att skriva i samma omfattning som vanligt. Vissa saker är dessutom av mer personlig karaktär, och de kommer jag inte att dela.

I stället får bloggen ta en lugnare rytm ett tag – fokus på det som går att berätta, utan att pressa fram mer än vad energin tillåter.

Första advent och en helg som gav både tid och riktning

---

Första advent och en helg som gav både tid och riktning

Första advent sammanföll med en helg som präglades av planering och gemensamma aktiviteter. Kvällen inleddes med ett välordnat julbord där atmosfären bidrog till en harmonisk start på adventstiden. Morgonens frukostbuffé höll hög kvalitet och skapade goda förutsättningar för dagens möten och fortsatta planeringsarbete.

Helgen visade tydligt att nästa år kommer att bli innehållsrikt, med flera planerade aktiviteter under våren. Det ställer krav på struktur och framförhållning, och helgens upplägg gav möjlighet att skapa en klarare överblick över det som väntar.

Transporterna mellan programpunkterna fungerade väl tack vare stöd från  styrelsemedlem. Eftersom spårvagnar inte är det färdmedel jag är mest bekväm med, innebar denna hjälp en avsevärd lättnad och gjorde att energin kunde riktas mot själva innehållet i helgens arbete.

Nu återstår hemfärden och de avslutande förberedelserna inför den kommande veckan. Första advent markerade därmed inte bara början på december, utan också en tydlig startpunkt för det arbete som fortsätter in i nästa år.

Som föreningsaktiv är ambitionen att bidra till att alla får det stöd och den tillgänglighet de behöver. Genom bloggen vill jag synliggöra att funktionshinder inte ska utgöra ett hinder för deltagande, utan att rätt stöd och förståelse gör skillnad i praktiken.

---

En planering helg

 God morgon lördag

Klockan är fem på morgonen och dagen börjar tidigare än vanligt. Ett möte väntar, därför blir det ingen sovmorgon. Alla förberedelser är klara och det är bara att ge sig iväg.

För att undvika förseningar väljer jag att ta en tidigare buss och därefter ett tidigare tåg. Det är alltid svårt att veta om det uppstår stopp längs vägen, och målet är att inte komma för sent.

Typiskt nog blev det ett missat kryss i appen, GoTo, där inställningen för att resa med spårvagnen inte markerades. Ett enkelt misstag som påverkar resplaneringen mer än man kan tro.

Önskar alla en trevlig lördagsmorgon.

Fredagsuppdatering: Möten, uppdrag och balans i vardagen

:

---

God morgon, fredag!

En liten uppdatering från i går:
Det blev ett bra möte med Funktionsrättsrådet. Alla frågor blev inte besvarade, men arbetet fortsätter och vi ger oss inte. I januari väntar nästa möte med lokalföreningen. Jag blev dessutom utsedd till protokolljusterare, vilket kändes som ett viktigt uppdrag.

Jag har glaukom som jag behöver följa upp regelbundet för att säkerställa att det inte försämras. Det uppskattades att en vän kunde hjälpa till med transporten, så att arbetsdagen inte blev mer avbruten än nödvändigt.

Det är skönt att det är fredag. Några timmar arbete återstår innan helgen tar vid. Under helgen väntar ett mer diskret möte, så schemat är fortsatt fullt. Balansen mellan hem, arbete och engagemang kräver sin planering, men det är värdefullt att hålla igång processerna i både vardag och föreningsliv.

---

Arbetsdag med nationella prov och reflektioner kring kommentarsdialog

Torsdag

Natten var orolig och präglad av mycket tankearbete, något som inte är ovanligt inför större arbetsuppgifter och möten. Tröttheten ligger kvar under morgonen, och fruktos får fungera som den nödvändiga starten på arbetsdagen.

Dagens huvudfokus ligger på de muntliga delarna av de nationella proven. Eleverna, främst från årskurs nio, anländer enligt fastställda tider. Detta skapar ett lugnare arbetstempo och möjliggör att administrativa uppgifter kan hanteras parallellt. Provdagar av detta slag tydliggör det omfattande arbete som krävs för att säkerställa kvalitet och struktur i genomförandet.

Inför proven behöver flera delar fungera i samspel: lokaler, bedömningsunderlag, dokumentation och schemaläggning. När rutinerna följs skapas stabilitet för både elever och personal. Samtidigt visar även mindre avvikelser hur beroende processen är av tydlighet och samordning.

Under kvällen genomförs ett längre möte med Funktionsrättsrådet. Tolv punkter står på dagordningen, framtagna i samarbete med sekreteraren och i dialog med lokalföreningen. En representant från styrelsen deltar via länk för att bidra med expertis i frågorna. Detta forum utgör en central arena för att diskutera tillgänglighet, rättigheter och aktuella frågeställningar inom funktionsrättsområdet.

Arbetsdagen blir längre än normalt men också strukturerad och innehållsmässigt betydelsefull. När dagens uppgifter avslutas skapas utrymme för vila och återhämtning.

Angående inkomna kommentarer

I anslutning till tidigare inlägg har följande kommentarer publicerats. De återges i sin helhet för att skapa tydlighet och undvika missförstånd:

*Anonym skrev:*

”Så där rasar din värld återigen för en liten grej som att någon tog upp något som tidigare skrivits om. Så gör ju du — rör om och blandar nutid och dåtid på ett kaotiskt sätt. Då får väl läsarna också skriva hur de vill. På dig låter det som att det är en lag att skriva efter dina regler. Skärp dig!”

Samt:

”Ändå omger du dig med folk som kränker ner folk i skorna, hånar och är elaka och till och med hotfulla mot dina läsare. Det säger mer om vem du är som person som tillåter sånt än om oss som ifrågasätter och vill ha svar och kanske debattera. Bara där har du gjort bort dig och tappat både respekt och trovärdighet. Sköt din blogg själv istället för att skicka dina små elaka soldater mot oss när vi bara frågar eller inte håller med.”

Kommentarerna återges för att tydliggöra sammanhanget och för att andra läsare ska kunna bilda sig en korrekt uppfattning om den aktuella diskussionen. Det är viktigt att frågor och synpunkter kan framföras, men även att detta sker med ett språkbruk som möjliggör en konstruktiv och respektfull dialog.

Den ton som används i de citerade kommentarerna har en direkt påverkan på samtalsklimatet. Ett sakligt utbyte förutsätter att argument och synpunkter framförs utan personangrepp eller nedlåtande formuleringar. Detta är centralt för att det fortsatta meningsutbytet ska kunna ske på ett professionellt och hållbart sätt.

Jag vill därför betona vikten av att kommunikationen i kommentarsfältet präglas av respekt, tydlighet och en nivå som möjliggör en faktabaserad och ordnad diskussion — även när åsikter skiljer sig åt.

Om att skriva ärligt i ett hårt kommentarsklimat

 

God morgon, onsdag.

Den här dagen börjar med en eftertanke som jag känner behöver få ta plats här på bloggen. Ibland är det svårt att formulera en start på dagen när responsen man möter inte känns rättvis eller konstruktiv. När jag läser kommentarer som ifrågasätter min ärlighet eller antyder att det jag skriver inte skulle vara sant, uppstår en känsla av att hela syftet med att dela mina tankar tappar sin grund.

Bloggen är tänkt att vara en plats där orden får växa fram ur uppriktighet och en genuin vilja att kommunicera något meningsfullt. Min blogg är genuint skriven, och allt jag delar här kommer från ett äkta och ärligt ställe. När tonen i kommentarerna blir kall eller nedlåtande försvinner det utrymme som behövs för att fortsätta skriva med samma engagemang. Det skapar ett avstånd, och ibland även en tvekan inför att publicera något överhuvudtaget.

Det skulle betyda mycket om samtalet här kunde präglas av respekt och vänlighet. Äkta dialog bygger på att man lyssnar, försöker förstå och svarar med omtanke. Med ett mer generöst bemötande blir det både roligare och mer meningsfullt att fortsätta skriva och utveckla bloggen.

Jag hoppas därför på ett klimat där vi kan mötas i respekt och låta orden landa utan att misstänkliggöras. Det är så vi kan hålla bloggen levande och ge plats åt fler tankar att gro.

Att bli förstådd, att bli lyssnad på och att fortsätta kämpa

---

Tisdag:

God morgon, tisdag.
Jag sitter med frukosten och går igenom kommentarer som uppmanar mig att be om ursäkt. Samtidigt ifrågasätter flera min arbetsinsats och använder ord som inte hör hemma i ett respektfullt samtal. Innan man riktar sådana anklagelser bör man veta vem som faktiskt gjort vad och vilka förutsättningar personen har. Det är lätt att döma när man inte känner till bakgrunden.

Många förstår fortfarande inte vad det innebär att leva med läs- och skrivsvårigheter. Myndighetshandlingar, formulär och administrativt arbete kräver mycket tid och energi. För många tar dessa moment betydligt längre tid än vad omgivningen inser, och varje steg kräver noggrannhet och struktur. Jag har utvecklat strategier som gör det möjligt att genomföra det som behövs, även om det tar längre tid.

En av dessa strategier är att tala in mina texter via mobilens dikteringsfunktion. Det hjälper mig att undvika att ord och bokstäver blandas samman när jag skriver. Genom att lyssna i efterhand kan jag kontrollera att innehållet stämmer och att budskapet blir korrekt. Det här är en anpassning som inte syns utåt men som gör stor skillnad i min vardag och i mitt arbete.

Det är tisdag och snart dags att gå vidare till jobbet. Samtidigt är det svårt att blunda för hur sociala medier ofta bemöter människor som kämpar med sådant som inte alla ser. Tempot är högt, tålamodet lågt och förståelsen bristande. Empatin saknas, trots att varje inlägg någon skriver faktiskt är resultatet av ansträngning, mod och vilja att bidra.

Nu får det vara slut på de personliga angrepp som riktas mot mig. Saklig kritik kan jag bemöta, men inte respektlösa påhopp. De förminskar bara det arbete som faktiskt görs.

Jag samlar kraft inför torsdagen. Det är ett viktigt möte där vi får möjlighet att höras och träffa både tjänstemän och politiker. För att komma vidare behövs en tydlig och hållbar länk mellan föreningar, kommunen och beslutsfattare. Inom funktionsrättsrådet möter vi kommunens tjänstepersoner och politiker, och det finns både mötesprotokoll, en ordförande från politiken och tjänstepersoner som sekreterare. Rådet ska vara en strukturerad plats där frågor behandlas och där vi kan hitta lösningar tillsammans – utan att ärenden faller bort.

Den lokalförening jag är en del av har skickat in en skrivelse till funktionsrättsrådet om en skolfråga som vi har arbetat med i flera månader. Vi har samlat fakta, dokumenterat exempel och tydliggjort vilka problem våra medlemmar möter. Det handlar om bristande anpassningar, otydliga rutiner och ett stöd som kan variera stort mellan skolor. Målet är att förbättra situationen så att elever med stödbehov inte faller mellan stolarna och att vårdnadshavare får en tydlig kontaktväg in i skolan.

Efter flera års väntan ska vi äntligen få svar från utbildningsförvaltningen om den problematiska frånvaron. Frånvaron drabbar många familjer och beror ofta på bristande stöd och oklara rutiner. Konsekvenserna blir att elever halkar efter, tappar motivation och riskerar ett utanförskap som hade kunnat förhindras. Kommunen har haft över ett år på sig att återkomma i ärendet, och nu är det dags att ta nästa steg. Varje utebliven åtgärd innebär att ännu ett barn riskerar att hamna utanför.
Att politiker tar ansvar och säkerställer att andelen elever med problematisk frånvaro i grundskolan faktiskt sjunker är avgörande. Det kräver tydliga åtgärder, uppföljning och ett stöd som når eleverna i tid.

Arbetet fortsätter, och vi ger oss inte. Det handlar om rättigheter, om ansvar och om att skapa en skola som är tillgänglig för alla.

---