De som kappar

 

Ärligt talat, vad är det som händer? 

Jag fattar inte folk som kapar Facebook-sidor för äldre personer! Nu är det andra gången som två av mina gamla vänner blir kapade, och skickar till mig frågan – först vänförfrågan och sen Messenger: ”Hej vännen, hur mår du?” Den personen har aldrig skrivit så till mig över huvud taget. Jag började luska, så jag tänkte att jag skriver en sak som vi ska göra tillsammans om en vecka. ”Tyvärr ska jag på utbildning den dagen.” Hon är pensionär, hur tänkte dom skriva så då? Då blev jag förbannad, så då skrev jag: ”Du har kapat hennes sida”. Plopp, så var den borta! Jag tycker det är synd, det skapar ju problem för många äldre personer. Det är tredje personen som jag vet att det har blivit så här för! Jag tycker synd, vad är det för nytta med att man gör detta? Det finns ingenting att tjäna på det över huvud taget. Vänner kan du få på ett riktigt sätt, inte kapa och ta andras saker. Det tog mig tid och arbete att hjälpa den här personen. 

Vad har man vården till undrar jag också? Man får inte ens hjälp när man är dålig. ”Gör så och gör så, ta receptfritt”. Det är inte alltid det fungerar, man vet ju själv hur ens kropp fungerar. Och dom hade lovat den personen att om det inte är bra efter helgen få komma till läkaren. Nej, hon har inte kommit till läkaren än, och nu är det snart torsdag. Jag fattar inte vad det har blivit i samhället idag, faktiskt. Jag måste spotta ut, jag blir frustrerad över hur oärliga personer det finns i samhället idag, och vilka som sitter bakom läkarvården. En läkarsekreterare eller sjuksköterska kan väl inte vara läkare och förklara vad dom ska göra. Om man skriver att man har ont, då ska man väl för fasen få komma. Man kontaktar väl inte läkaren för nageltrång, det är ju när man verkligen inte mår bra, då behöver man få kontakt. Det här har hänt nu, så ni får ha det så gott så hörs vi!

Bostadsrätt som renoveras

 

Hemkommen från Malmö. För första gången på länge tar jag ut komp från jobbet. för att få sova lite längre, så jag är pigg under veckan. Jag hade ställt min klocka på 8.40, men jag fick tvärvakna 7.30 av en jädra borrmaskin. Fasen, och ingen varning, ingenting! Jag tycker att den som äger bostadsrättshavare eller hantverkare firman som ska renovera ska göra någonting, de kan väl åtminstone förvarna, sätta upp en lapp i trapphuset. Det tycker jag de borde ha gjort. Det är dåligt av HSB och den som bor i lägenheten, det blir frustration. Men jag klädde på mig, men typiskt, så fick jag åka tillbaka hem igen, jag glömde nyckeln till jobbet… det blev inte bra. Jag kände att det inte gick att sitta och äta frukost, det skakade i hela huset. Så jag kom till jobbet tidigare, och fick inte min vila som jag skulle haft. Men jag ska jobba nu och ha olika möten.

Men vi får se vad det är som händer, jag vet inte. Men helgen har varit underbar, och trevligt att träffa likasinnade personer. Men jag orkade ingenting när jag kom hem, jag bara vilade och tog det lugnt och ingenting mer. Men jag skickade ett meddelande till bostadsrättsstyrelsen  och vicevärden. Om vad som hänt i vårt trapphus på morgon. 

 Men ni får ha det så gott så hörs vi!

Tankar från Dyslexikongressen!

 Härlig sömn inatt. Typiskt glömde ställa klockan på ringning. Tur att jag hade kompis på rummet så hon kunde väcka mig. Frukost blev helt enkelt perfekt. Den var en mycket uppskattat frukost. 

Nu blir det lite spännande och se vilka personer som blir invald i förbundsstyrelsen. 

Ja, det var mycket intressant att få vara med som ombud från distrikt Västra Götaland.  

Vi arbetar vidare med att elever får ha sina hjälpmedel vid Nationella prov. DyslexiFörbundet arbetar med den stora frågan dyslexi/dyskalkyli.

En fråga som vi hade uppe: Vad händer efter logoped utredningen? Vad får patienten för hjälp efter utredningen i skolan och arbetslivet. 

Det är så viktigt att våra frågor kommer fram.

Nu sitter vi och väntar på tåget från Malmö till Göteborg.

lite bilder från Malmö och  blanda fanns en förning som heter  figur warhammer

Nu är man i Skåne

 Det gick bra att lägga sig i tid. Det var varit jobbigt och nervöst hur alla tågbyte skulle funka. Nu har jag varit vaken i elva timmar.

Nu sitter jag på Göteborgs central och tar en kopp kaffe och en god smörgås innan resan går vidare till Hyllie. 

Man är kanske sliten men lyckades att springa ett runda i affärerna på Emporia, Hyllies största köpcentrum. Vi fick lunch med rotfrukter och lax. Det smakade rätt så bra. 

På hotellet där vi hade konferens var det samtidigt en konferens för Warhammar-spelare.

Dagens möte är avklarat och nu sedvanligt vinglas på hotellrummet. Strax väntar middag. Det är mycket trevligt att träffa dyssevänner. 

e

jag tror är pirrig

 

Snart är den här månaden slut, det är bara elva dagar kvar av oktober månad. Det är snart dags att ställa in trädgårdsmöblerna och ställa om klockan. Jag är väldigt pirrig för resan, att det inte ska krångla som det har gjort en annan gång. Då gick inte tåget. Men vi får hoppas att det blir genomfört, det sak bli roligt att träffa folk. Det är så länge sen man hade träff, det är väl tre år sen. Det är roligt att träffa andra likasinnade personer.

 Jag var uppe med tuppen i morse, och lyxade till mig och köpte mig lite frukost och lunch ute på stan innan jag åkte till jobbet. Jag var inne i affären kvart i sju på morgonen och handlade. Och jag trodde aldrig jag skulle gilla paj med lax och räkor, men den var så smarrig och god. Den var saftig och smakade väldigt många räkor och lax. Jag trodde aldrig jag skulle gilla sånt, men det gjorde jag. Så tog jag en liten frukostpåse, och då fick jag yoghurt och lite müsli och en smörgås och juice, så jag fick i mig en liten frukost på morgonen. Det var mysigt. Det har varit lugnt. 

Mitt hår är inte bra på mig, lockarna sitter inte kvar i håret, jag känner mig som ett troll i huvudet. Men det får gå. Sen har Habibi också gjort en liten resa, så nu är det tomt hemma. Jag tror jag har packat färdigt och klart, nu ska jag bara packa ner duschgrejerna. Men dom använder jag ju varje dag, så dom får jag packa ner tidigt på lördag morgon innan jag åker. 

Nu ska jag fortsätta och jobba, och inte sitta och fundera på något mer, det får gå som det går. Ni får ha det så gott!

Påväg snart träffa dyssvänner

 

Ny vecka och redan ’är det vecka 42 och om två veckor är det höstlov här. Men till helgen ska jag åka på kongress. Jag blev så paff att tiden gick så fort. Det blir snart en viss dag och snar fyller jag år och så här, men det känns inte längre, det är inte så roligt längre att fylla år, får se om någon kommer ihåg mig och så här.

Jag ska kompa ut i slutet på veckan och försöka begränsa min packning. Det är bara en natt jag ska sova över på hotellet. Jag köpte mig en rull-bag som jag också kan ha på ryggen, så jag får ju inte göra den för tung och så här. Det enda är ju ytterkläderna och vilket väder det är. Man vill ju inte ta med sig för mycket bylsigt på tåget.

Den här kongressen är viktigt för att få fram min röst och träffa gamla dyssevänner. För min del kommer jag vara trött och däven, för jag måste gå upp tidigt för att åka med tåget och jag måste försöka vila under tiden, när jag reser. Under veckan flyttar Habibi in hos en vän, under tiden jag är bortrest.

Nu börjar jag fundera att avsluta en del appar, som redan finns skapade i iPhonen. Det är bra produkter och så här. Ta bort dyra apparna och köra i gång.

Ni får ha en trevlig måndag, så hörs vi!

 

Scanna med iPhones fotografering

 Nu är det fredag – härlig och underbart! 

Jag har hittat en ny funktion i iOS15. Då kan du alltså få live-text. Du aktiverar det genom att:

1. Gå till ”Inställningar”

2. Välj ”Allmänt”

3. Välj språk och region

4. Scrolla längst ner och aktiver ”Livetext”

Succé! Det blev faktiskt min favorit! Nu behöver jag inte ha några extra scanning-fusioner och så här. Jag testar! Det kom ut för ett år sen och jag har faktiskt inte sett det, så jag vill tipsa om det. Jag vill fortsätta att ge information. Mina tankar och funderingar det får ni acceptera. 

Teknikveckan.se - där kan ni se lite mer om Apples. 

Ni får ha en trevlig helg, hoppas ni inte har blivitförkylda eller dåliga. 
Ni får ha det så gott, så ska jag fortsätta jobba. Jag blev bara så glad när jag hitta det här! 

Ha en trevlig helg!

Visste ni vad är det fanns i min barndom?

 

Dyslexi fanns med i barndomen

Jag sitter vid mitt skrivbord och tar en kopp kaffe, funderar och tänker! Jag ber om hjälp att tolka min text som jag skriver här. Det finns goda vänner som vill korrekturläsa mitt material. Den här texten har tagit några dagar att skriva och få ned med fast jag är kass med ord. Det skrivna orden gillar att skapa ordkedjor. Detta låter väl motsäger fullt. Tänk att man gillar att skriva igen efter många år och kan/vill svara på mail och brev och inte springa från dem. 

Om man är i frivillig ensamhet kan man välja att berätta däremot om gäller ofrivillig ensamhet kan man påverkas. De vågar inte berätta sin hemlighet fast de har träffat många personer. 

Att inte kunna tolka text och de skrivna ordet var som helst i samhället är inte lätt. Som en hjälp till andra vill jag med mitt inlägg berätta min historia. Så här har det varit: Du som måste stärka din självkänsla och börja tro på dig själv. Att klara av att få teknisk hjälp och stöd från anhöriga samt kontakt med vården om du behöver ha en utredning. Tips att gå med en förening för att få en gemenskap och kunna stötta varandra i vardagen! 

Min självkänsla och självförtroende försvann i ungdomen och jag kände mig ganska utanför i samhället. Jag led mycket av ensamheten. Att inte kunna läsa en skönlitterär bok gjorde att jag inte kunde delta i diskussioner i  kafferummet. Det blir mycket utanförskap i samhället och på arbetsplatsen. 

På grund av att jag inte kunde förstå vad som hände i klassrummet och vilka uppgifter läraren önskade att jag skulle göra så var skoltiden ett stort problem.  Det var blankt i huvudet hela tiden och jag kunde inte hänga med mina skolkamrater i klassrummet. Efter många år så stärktes min självkänsla och självförtroende genom att vara med i Dyslexiförbundet. Där träffar man likasinnade och får hjälp och stöttning. Detta har satt sina spår för mig även som vuxen. Det finns individer som jag undviker för att må bra. Jag var och besökte min gamla skola och den såg tyvärr likadan ut som när jag gick i den. Skolan med den hemska tegelväggen och de mörka korridorerna.

Jag tror att många av dem som var lärare på den tiden inte hade någon utbildning på dyslexi. Det kändes som om personalen hade en skuldkänslor till mig men fast det inte fanns upplysning om läs- och skrivsvårigheter när jag gick i skolan borde de ändå kunnat göra så skoltiden hade varit bättre.

 Idag borde alla lärare vara upplysta om dyslexi och kunskap om det. I grundskolan, där jag jobbar, vill jag visa eleverna att de inte är ensamma med sina problem. Det är många vänner (och ovänner) som också har läs- och skrivsvårigheter. När jag läste på äldre dagar så fanns det särskilt en människa som gjorde livet surt för mig. Men jag tog avstånd från den motbjudande människan. Jag väljer idag vilka jag vill umgås med.

Jag började plugga på Brunnsviks folkhögskola och gick en utbildning till pedagogassistent. På den skolan fick jag så god hjälp att jag fixade en utbildning. Hjälpen var talsyntes, Daisy och muntliga förhör. Det blev stor gemenskap och fin vänskap i klassen. Efter utbildningen fick jag jobbet jag aldrig trodde att jag skulle få. Att jobba med läraren och stötta de elever som hade det svårt. Där fick jag driva frågan längre in i samhället. Man ska inte vara arg på sin grundskoletid utan se framåt och kämpa vidare. Gäller att se möjligheter till en förändring för sig själv.

Jag tycker inte om förändringar som att företag bytet logotyp på produkter samt har främmande språk på deras förpackningar. Det ger problem när jag ska gå och handla.

Jag vill ge er en liten tankeställare om hur de kan ha varit att leva med dyslexi.

“stäng inte dörren innan du sett vad den finns bakom den”