God morgon på er!
Jag har jobbat och slitit lite grand, och så var vi på Thai Singbar på lunchen och åt. Det var jättegott, och trevliga kollegor, det var helt underbart. Sen slutade jag, så åkte jag hem, så fick jag ett så gulligt sms av min älskade sambo: ”Ska vi ta en tur ner till slussarna ikväll?” Det är veteranträff där nere, ok då. Jag var lite trött och seg och så. Det var så härligt där nere, det var nästan 24 grader ute, och sitta i öppen bil och åka! Men det var ju stängt olika områden där nere, så vi fick köra lite omvägar, men det gjorde inte mig nåt. Det var så mysigt, och så gå där nere, vi gick runt och tittade på olika bilar. Men en del har man ju sett, och åkt i, eller någon av mina vänner har haft bilen. Sen gick vi och tog oss – jag tog mig faktiskt en räkmacka - och han tog en räksallad, som vi åt där uppe. Det var så gott att sitta där. Sen var det samma väg, långvägen tillbaka, men det gör ingenting. När jag kom hem sen, så hade jag ju slängt fram blandfärs, det hade jag glömt av att jag hade. Så jag gjorde iordning köttfärssås och spagetti, så han har med sig till jobbet i morgon. Det var helt underbart, det var magiskt, det var skönt att vara ute! Att slippa vara inne, vara instängd. Mörkret kommer snart ändå. Det kändes gott. De här veteranbilsträffarna, det är ju till nio står det på pappret, men dom försvinner igen tjugo i åtta. Även om dom är långväga får dom faktiskt försöka vara kvar på den tiden, än att bara ställa upp bilen, fika och sedan åka hem igen. Det tycker jag inte är så roligt. Men ni får ha en trevlig kväll, nu ska jag krypa ner. Habibi har tjuvat Zaffis kudde, så hon ligger bredvid oss här nu. Det är inte så käckt.