God morgon. Idag sov jag riktigt länge, till klockan var elva faktiskt. Det var riktigt skönt att få sova en stund på dagen. Det var gott.
Idag blir det att vi ska montera sängen här och greja och dona här, sen ska jag ner till stan och träffa kompisar.
Men ni får ha det så bra!
Jag är lite ledsen och så här men man får bita ihop. Det är första gången på nästan, jag vet inte när – jag tror det är 14 år som inte jag har jobbat på Fallens dagar. För nu den här dagen har jag ju varit nere med Husvagnen och packat, grejat och donat. Träffat lite goa folk och så. Det är inget sånt nu. Det känns lite vemodigt att det är nedlagt. Det skulle ha varit himla trevligt att kunna ha vart med.
De här personerna vill ju inte ens engagera sig i det här i år.
Det är det största arrangemanget som dom har gjort här i byn.
Det är Markus Rundqvist som är spindeln i nätet här och det har blivit större och bättre än någonsin med Fallens dagar. Det är väldigt heta artister som kommer över helgen, bland andra Loreen och Robbe Wells. Det är hur mycket som helst som man kan gå på men jag känner inte att det är något roligt. Det känns konstigt att inte få jobba det här året. Det känns väldigt vemodigt. Jag är lite ledsen och deprimerad. Men det får gå nu då.
Jag åkte bussen ner till stan och träffade en före detta kollega som är pensionär nu. Så vi gick till O´Learys och åt lite god mat och satt där och hade lite allmänt trevligt. Det var lugnt och skönt.
När jag kom hem så hade ju kära Robert inte kommit in. Jag undrar vad grannarna tänker när jag springer ner i nattskjortan här på natten och öppnar dörren för karlar. Undrar hur dom tänker?
Men jag har så svårt att sova i den nya sängen. Jag känner mig som prinsessan på ärten, men jag somnar väl till sist här utan att gnälla. Ni får ha en trevlig natt.
Men ni får ha det så bra!
