God morgon onsdag!
Det skrivs mycket i medierna om Pisa-undersökningen och svenska elevers kunskapsresultat. När resultaten går åt fel håll kommer rubrikerna snabbt och diskussionen om den svenska skolan tar fart.
Vi har sett svaga resultat tidigare. 2012 var ett år då Sveriges Pisa-resultat låg på en mycket låg nivå, och nu diskuteras återigen elevernas kunskaper och framför allt läsförståelsen.
Men jag tycker att vi behöver komma längre än till siffror, tabeller och placeringar.
Var finns funktionsrättsperspektivet?
När resultaten diskuteras saknar jag ibland funktionsrättsperspektivet.
Alla elever går i samma skola, men alla har inte samma förutsättningar. Det finns elever med dyslexi, dyskalkyli, språkstörning, NPF och andra funktionsnedsättningar. Därför måste vi också fråga oss hur tillgänglig undervisningen och själva kunskapsmätningen är.
En elev kan vara kunnig, nyfiken och ha kloka tankar men ändå ha svårt att visa allt detta genom långa texter eller ett sätt att mäta kunskap som inte tar hänsyn till olika behov.
Det är därför jag tycker att vi måste våga fråga:
Vilka elever finns bakom resultaten? Har de fått rätt stöd? Har de haft tillgång till de hjälpmedel och anpassningar de behöver? Och har de verkligen fått möjlighet att visa vad de kan?
Det är minst lika viktiga frågor som vilken placering Sverige får.
Ett stavfel säger ingenting om människans tankar
För oss som lever med läs- och skrivsvårigheter kan de där små ”skrivspökena” dyka upp när vi minst önskar det.
Men ett stavfel betyder inte att man saknar kunskap, erfarenhet eller åsikter.
Det tycker jag är viktigt att komma ihåg, både i skolan och senare i livet. Vi måste bli bättre på att skilja mellan förmågan att stava och förmågan att tänka, förstå och bidra.
Igår skrev jag om mina egna erfarenheter av myndighetspapper. Jag tänker inte upprepa det idag, men det visar hur viktigt det är att det vi lär oss i skolan också hänger ihop med möjligheten att vara delaktig i samhället som vuxen.
För mig handlar funktionsrätt inte om att sänka några krav.
Det handlar om att människor ska få rätt förutsättningar för att kunna nå kraven och visa sina verkliga kunskaper.
Så nästa gång vi läser en rubrik om Pisa kanske vi ska stanna upp en stund innan vi bara tittar på siffrorna.
Bakom statistiken finns elever – inte bara resultat.
Och deras olika förutsättningar måste också få vara en del av diskussionen.
Ha en riktigt fin onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar