God morgon söndag!
Igår var det dags för en både viktig och trevlig dag på Matfestivalen i Skövde tillsammans med Dyslexiförbundet Västra Götaland.
Vi hade faktiskt tur med vädret under första delen av dagen. Det var först på eftermiddagen som regnet började komma. ☔ Då var det bara att gilla läget – lite vatten från ovan får inte stoppa oss!
Trots regnet fortsatte människor att komma fram till oss för att prata, ställa frågor och få information. Det blev många fina och intressanta samtal. Det är sådana dagar som påminner mig om hur viktigt föreningslivet är. Vi behöver komma ut, synas och visa att Dyslexiförbundet finns. Det känns verkligen meningsfullt när människor stannar till och vill prata med oss.
Sedan hade vi ju bussresan dit och hem…
Jag trodde faktiskt att en långfärdsbuss skulle bjuda på lite mer komfort. Men nej! Sätet kändes ungefär som ett sofflock med tyg på. 😂 Efter ett antal mil började rumpan undra vad den egentligen hade gjort för att förtjäna detta. Man tycker ändå att en långfärdsbuss borde vara gjord för att man ska kunna sitta bekvämt en längre stund.
När jag äntligen kom hem på kvällen trodde jag att dagens äventyr var över. Men tydligen inte!
Jag öppnade ytterdörren och skulle precis stänga den när jag plötsligt upptäckte att det stod en helt okänd karl bakom mig i trapphuset. Jag hade aldrig sett honom förut och blev så överraskad att jag skrek rakt ut! 😱😂
Det är inte så ofta jag möter främmande människor i vårt trapphus, och framför allt inte någon som plötsligt står precis bakom mig. Hjärtat hann nog slå några extra slag där! Jag vet inte vem som blev mest överraskad – jag eller karln. Han fick i alla fall ett ordentligt välkomnande av mina stämband! 😂
Efter en hel dag i Skövde, regn på eftermiddagen och en lång bussresa på ett säte som kändes som ett sofflock, var det kanske inte riktigt den avslutningen på dagen jag hade räknat med.
Idag blev det Hantverkardagen i Gärdhem med fint hantverk och naturligtvis ärtsoppa och pannkakor. 😋 Det hör nästan till när man är där!
Och tur är det att det fortfarande finns snälla människor i världen. ❤️ Jag fick möjlighet att åka och handla i min fina mataffär. För mig känns det faktiskt som lite vardagslyx att få komma dit, gå runt i lugn och ro och handla det jag behöver inför veckan.
När jag kom hem var det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång i köket. Det blev rena rama storköket här hemma! 😂
Jag gjorde kålpudding, stekte kotletter och gjorde tacofärs. Tacofärsen sparar jag till imorgon, för då tänker jag göra en god tacogratäng. 🌮 Så nu finns det både färdig mat och lite förberett inför den nya veckan.
Och köket städar ju tyvärr inte sig självt efter allt detta! 😂 Det blev disk, plock och tvätt också. Sådant där vanligt söndagsarbete som kanske inte alltid är så spännande att skriva om, men som naturligtvis måste göras.
Så nog har söndagen innehållit en hel del: utflykt, handling, matlagning, disk, plock och tvätt. Nu tycker jag faktiskt att soffan är ganska välförtjänt!
Imorgon väntar en ny vecka och nya äventyr. Men först ska jag njuta av resten av söndagskvällen.
Ha en fortsatt fin söndag allihopa! 🌻
3 kommentarer:
Gör du aldrig några sysslor hemma som vanligt folk. Städar och fixar. Du verkar vara på resande fot jämt. Du har klagat tidigare att det är ett mindre kaos hemma med en massa oordning 😂😂
Det riktiga arbetet skjuter du upp hela tiden.
Kära anonyma personer!
Det här börjar faktiskt bli ganska tröttsamt. Bara för att jag inte skriver på bloggen varje gång jag städar, tvättar, diskar eller gör andra vardagssysslor betyder det inte att de inte blir gjorda.
Min blogg är inte en fullständig redovisning av varje timme i mitt liv. Jag väljer själv vad jag vill skriva om och dela med mig av. Att jag åker på aktiviteter, engagerar mig i föreningslivet och träffar människor betyder inte att jag struntar i mitt hem eller mitt arbete.
Och kommentaren om ”det riktiga arbetet” är också onödig. Vad jag arbetar med och hur jag sköter mitt liv behöver jag inte försvara inför en anonym person på internet.
Det går alldeles utmärkt att ha synpunkter på det jag skriver, men återkommande personliga påhopp om mitt arbete, mitt hem och hur jag lever mitt liv är något helt annat.
Tycker du inte om min blogg behöver du faktiskt inte läsa den. Jag tänker fortsätta skriva om det som engagerar mig och om det jag själv väljer att dela med mig av.
Skicka en kommentar