fredag, augusti 28, 2026

God morgon fredag – hur mycket mer ska allt få kosta?


God morgon fredag!

Då var fredagen här igen. Idag har vi aktivitetsdag på jobbet, och det ser jag verkligen fram emot. Det brukar vara en både rolig och mysig dag där jag får vara med, hjälpa till och serva där det behövs. Det blir ett trevligt avbrott från den vanliga arbetsdagen och framför allt en dag med gemenskap.

Men denna fredagsmorgon fastnade mina tankar också vid något helt annat.

Jag läste om politiska förslag om en kilometerskatt, eller avståndsbaserad vägskatt, för tung trafik. Bland annat har Vänsterpartiet och Miljöpartiet drivit förslag om avståndsbaserad beskattning av tung trafik.

Jag brukar inte gå in särskilt mycket i politiska diskussioner här på bloggen. Alla måste själva få bestämma vilket parti de vill rösta på. Men nu när vi går mot ett val tycker jag att det är viktigt att läsa vad partierna faktiskt föreslår och fundera över vilka konsekvenser deras politik kan få.

För mig känns en kilometerskatt på tung trafik väldigt svår att förstå.

Åkerier och andra företag har redan stora kostnader för att hålla sina verksamheter igång. Fordon ska köpas, underhållas och repareras. Drivmedel, löner, försäkringar, skatter och olika avgifter ska betalas.

Hur mycket mer ska företagen klara av?

Den tunga trafiken finns inte på våra vägar för nöjes skull. Lastbilar transporterar livsmedel, kläder, byggmaterial och mängder av andra varor som vi behöver varje dag. Sverige är dessutom ett långt land och vi är beroende av fungerande transporter.

Om det blir dyrare att transportera varor måste vi också fundera över vad som händer i nästa led. Företagen kan behöva ta ut högre priser för sina transporter och då finns det en risk att kostnaden förs vidare genom hela kedjan.

Till slut kan det vara vi konsumenter som får betala mer.

Och är inte vardagen tillräckligt dyr redan?

Det räcker att gå in i en mataffär idag. Man lägger några helt vanliga varor i kundkorgen och summan springer snabbt iväg. Mat och andra nödvändiga vardagsvaror kostar mycket. Sedan ska boende, el, försäkringar och alla andra räkningar betalas.

Hur mycket mer ska vanliga hushåll egentligen klara av?

Jag kommer också att tänka på plastpåseskatten. När den infördes märkte vi konsumenter tydligt hur priset på en vanlig plastkasse steg. Skatten är numera borttagen, men den är fortfarande ett exempel på hur politiska beslut om skatter kan märkas i människors vardag.

Det är därför jag tycker att man måste se hela kedjan när nya skatter och avgifter på tung trafik diskuteras.

Det räcker inte att bara säga att företagen eller åkerierna ska betala. Man måste också fråga sig vad som händer därefter. Vad innebär det för transportföretagen? Vad innebär det för andra företag som är beroende av transporterna? Och vad innebär det för oss som står i mataffären och betalar våra varor?

Självklart behöver vi ta ansvar för miljön och klimatet. Det är viktigt för framtiden. Men politiska åtgärder måste också vara genomtänkta och fungera i verkligheten.

Vi behöver våra åkerier. Vi behöver våra företag. Och vi behöver en fungerande tung trafik för att hela Sverige ska fungera.

Nu när vi går mot ett val tycker jag därför att vi väljare ska läsa ordentligt vad partierna faktiskt föreslår. Inte bara lyssna på vallöften, utan också våga fråga: Vad kommer förslagen att innebära i praktiken och vem kommer i slutändan att betala?

Jag vet vad jag själv tycker, men alla andra får naturligtvis bilda sig sin egen uppfattning.

Det var mina funderingar denna fredagsmorgon.

Nu lämnar jag politiken för stunden och ser fram emot vår aktivitetsdag. Jag hoppas på en riktigt härlig fredag med gemenskap, aktiviteter och många skratt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter i texten som du skulle blivit politiker istället.

Vlogg Dyslexi sa...

Det ligger faktiskt lite i det du skriver. 😊 I min ungdom var jag ungdomsordförande i ett politiskt parti, och på den tiden tyckte jag att det var väldigt roligt att engagera mig och försöka påverka samhället. Det var länge sedan nu, men samhällsengagemanget sitter nog fortfarande kvar lite grann. Jag tycker fortfarande om att fundera, ifrågasätta och säga vad jag tycker – även om jag inte har några planer på att bli politiker igen