Väckarklockan ringde och jag tryckte på snooze. Jag hade gärna legat kvar en stund till, men jag visste att det var dags att gå upp, göra mig i ordning och packa ner allting. Det var sista morgonen på hotellet efter en intensiv helg.
Personalen på hotellet har varit väldigt trevlig och hjälpsam. Eftersom vi behövde åka tidigt till Vallåkra ordnade de frukost som vi kunde ta med oss. Det uppskattade vi verkligen och det blev en bra start på dagen.
Sedan bar det av mot Vallåkra för den andra och sista dagen på träffen. Det blåste något otroligt, så Felicia-jackan, vindjackan och resten av de varma kläderna fick åka på.
När vi kom fram var det dags att plocka fram beachflaggorna och allt annat material till vår monter. I den kraftiga blåsten fick vi hålla ett extra öga på allting så att inget blåste iväg. Till slut var allt på plats och vi var redo att möta dagens besökare.
Och besökare blev det! Det var mycket folk och många kom förbi oss. Jag gick också runt med Dyslexiförbundets flagga för att synas lite extra. Många tittade, tog kort på våra skyltar och flera stannade för att prata med oss. Jag passade även på att berätta om lägret som vi ska ha framöver.
Det känns väldigt roligt att vi har fått möjlighet att vara på Vallåkra och sprida kunskap om dyslexi. En del kanske tycker att Dyslexiförbundet och en stor motorträff är en ovanlig kombination, men för mig känns det helt rätt.
Det finns många människor som är otroligt händiga och duktiga på att meka, reparera och arbeta med sina bilar, men som samtidigt kan ha svårt att läsa verkstadshandböcker, instruktioner och annan skriftlig information. Att vara praktiskt kunnig betyder inte automatiskt att det är lätt att läsa och ta till sig en skriven text.
Det är en av anledningarna till att jag under många år har tyckt att det är viktigt att Dyslexiförbundet finns på olika platser och i olika sammanhang. Vi behöver synas även där människor kanske inte förväntar sig att möta oss. På en motorträff kan vi nå personer som kanske aldrig själva skulle söka upp Dyslexiförbundet.
När vi står där med våra skyltar, beachflaggor och informationsmaterial får människor möjlighet att stanna till, ställa frågor och få veta vilka vi är och vad vi arbetar för. För mig är det en viktig del av föreningsarbetet – vi behöver möta människor där de faktiskt finns.
När dagen började gå mot sitt slut var det dags att plocka ihop beachflaggor, skyltar och allt annat material. Efter två intensiva dagar var vi trötta, men samtidigt väldigt nöjda med helgen och alla möten.
Sedan började resan hemåt. På vägen stannade vi vid Hallåsen för att rasta och få något ordentligt att äta. Det blev schnitzel med stekt potatis, och det satt verkligen perfekt efter en lång och intensiv dag.
Mätta och belåtna fortsatte vi sedan hemåt. Det har varit en rolig och givande helg med mycket gemenskap, många skratt och fina möten. Vi har fått göra något tillsammans och samtidigt sprida kunskap om något som betyder mycket för oss.
Hur trevligt det än har varit ska det bli skönt att komma hem igen, packa upp och framför allt få träffa våra katter. ❤️
Nu är Vallåkrahelgen över för den här gången och det är dags att ladda om. Imorgon börjar en ny arbetsvecka och vardagen tar vid igen.
Tack Vallåkra för den här gången! Vi åker hem trötta men nöjda och med många fina minnen i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar