Efter gårdagens blogg har jag funderat mycket på kommentarerna som kom in. Några höll med mig, andra hade en annan uppfattning. Det är helt okej. Jag tycker om när människor vågar diskutera och dela olika perspektiv.
Men det som gjorde mig ledsen var att flera kommentarer inte handlade om det jag skrev, utan om mig som person. Det skrevs om min ekonomi, att jag borde skaffa en god man, att jag lever över mina tillgångar och till och med kommentarer om min stegräknare.
Min blogg handlade inte om min egen ekonomi.
Bakgrunden till att jag skrev inlägget var ett samtal med en nära vän som har det ekonomiskt svårt. Det fick mig att fundera över hur samhället har förändrats. Jag vet också att det finns människor som inte alltid har råd att ställa mat på bordet varje dag. Det är en verklighet som många lever i, även här i Sverige.
Det var den frågan jag ville lyfta.
Jag vet att vi alla har ett ansvar för vår egen ekonomi. Men livet är inte alltid svart eller vitt. Sjukdom, arbetslöshet, skilsmässor, räntehöjningar och ökade levnadskostnader kan förändra en människas situation väldigt snabbt. Därför tycker jag att vi behöver kunna prata om de här frågorna utan att direkt döma den som har det svårt.
Jag vill också säga en sak till er som kommenterar.
Varför väljer ni att hoppa på mig personligen i stället för att diskutera det jag faktiskt skriver om? Vi behöver inte tycka lika, men vi kan visa varandra respekt. Personangrepp leder sällan till en bra diskussion.
Efter att ha pratat med en person som jag har förtroende för valde jag därför att ta bort de kommentarer som enbart handlade om att håna eller angripa mig. Det gjorde jag inte för att tysta någon, utan för att jag vill att min blogg ska vara en plats där vi diskuterar sakfrågor och bemöter varandra med respekt.
Jag kommer att fortsätta skriva om sådant som engagerar mig – om funktionsnedsättningar, vardagslivet och de samhällsfrågor som jag tycker är viktiga. Alla behöver inte hålla med mig, men jag hoppas att vi kan mötas med respekt även när vi tycker olika.
Bakom varje människa finns en berättelse. Vi känner inte alltid till den. Därför tror jag att lite mer medmänsklighet och lite mindre dömande skulle göra vårt samhälle bättre.
Ta hand om varandra.:
2 kommentarer:
Du lägger all din tid på bloggen och all annan data. Gå ut i verkligheten istället. Men du sitter där med ditt. Därför får du aldrig någonting riktigt gjort. Det är bara en massa AI texter som du producerar. Gör något fysiskt riktigt jobb. Du bara planerar men genomför inget. Du skrev tidigare all planering med aktiviteter med dyslexiföreningen för unga. Det blev väl inget med det. Du producerar bara en massa AI texter.
Tack för din kommentar. Du har rätt att ha din uppfattning, men den stämmer inte med min verklighet. Jag använder AI, talsyntes och andra hjälpmedel för att kunna uttrycka mina tankar, precis som andra använder olika verktyg i sitt arbete och vardag. Det förändrar inte att innehållet och åsikterna är mina.
Utöver bloggen arbetar jag, engagerar mig i Dyslexiförbundet och deltar i olika uppdrag. Allt syns inte i sociala medier. Min blogg är till för att dela tankar och väcka diskussion, inte för att redovisa allt jag gör i mitt liv.
Vi behöver inte tycka lika, men jag hoppas att vi kan visa varandra respekt.
Skicka en kommentar