Jag började blogga 2007. Då var bloggar en plats där människor delade med sig av sin vardag, sina tankar och sina erfarenheter. Det var en tid då många läste varandras bloggar, lämnade uppmuntrande kommentarer och samtalade med respekt, även när man hade olika åsikter.
För mig blev bloggen ett sätt att göra min röst hörd. Jag ville berätta om hur det är att leva med dyslexi, om min vardag, mitt engagemang i föreningslivet och om frågor som rör tillgänglighet, delaktighet och demokrati. Under åren har bloggen också blivit ett sätt att dokumentera mitt liv och dela både glädjeämnen och motgångar.
När jag ser tillbaka på de snart tjugo år som gått upplever jag att bloggan det har förändrats. Samtalsklimatet på internet känns ofta hårdare än tidigare. I dag handlar kommentarer inte alltid om innehållet i texten, utan ibland om personen som har skrivit den.
Jag upplever att vissa kommentarer är nedvärderande och ibland har karaktär av nätmobbning. Det är en utveckling som gör mig ledsen. Ingen människa ska behöva känna oro för att dela sina tankar eller erfarenheter av rädsla för att bli förlöjligad eller utsatt för personliga angrepp.
Samtidigt vet jag att det fortfarande finns många vänliga och respektfulla människor. Det är ni som har följt min blogg genom åren, läst mina inlägg, stöttat mig och visat att det går att ha olika åsikter utan att förlora respekten för varandra. För det vill jag säga ett varmt tack.
Jag tror att vi alla har ett ansvar för hur vi uttrycker oss på nätet. Ord kan inspirera, ge hopp och skapa gemenskap, men de kan också såra. Därför hoppas jag att vi kan bidra till ett bättre samtalsklimat där vi lyssnar på varandra, visar omtanke och bemöter människor med respekt.
Jag kommer att fortsätta skriva. Jag kommer att fortsätta berätta om dyslexi, tillgänglighet, föreningslivet, vardagen och de frågor som engagerar mig. Jag tror fortfarande att personliga berättelser kan skapa förståelse och göra skillnad.
Nu vill jag gärna höra från er.
Vad tycker ni om att läsa på min blogg?
Vilka ämnen vill ni att jag ska skriva mer om? Är det dyslexi, tillgänglighet, föreningslivet, samhällsfrågor, vardagen, resor, böcker eller något helt annat?
Era tankar betyder mycket för mig och hjälper mig att utveckla bloggen.
Tack för att ni fortfarande följer med på min resa.
Kram, Gullan
2 kommentarer:
Din AI skriver samma texter hela tiden med små förändringar. Du lägger för mycket tid på bloggen och allt annat. Det verkliga har du glömt för längesedan och du vill bara synas . Under ytan är det någon annan person som levt ett behagligt och bekvämt liv utan att ha ansträngt sig en enda gång. Andra har fått göra jobbet och du har bara åkt med.
Jag använder IA för att det är ett bra hjälpmedel. Du verkar ju inte ha fattat det eller så är du avundsjuk på att jag lärt mig hantera AI till min fördel. Om du tycker att jag lägger mycket tid på bloggen så beror det bl.a.mycket på att alla korkade och elaka kommentar som inte har med bloggens innehålla att göra. Dessutom så kan man direkt fråga sig varför du lägger mycket tid på att hänga på min blogg. Misstänker att du själv lägger mycket tid framför datorn och även på andra medier. Du känner säkert till det gamla uttrycket ” Den som sat, den vat”. Om du själv hade något bättre för dig så hade du inte hängt på min blogg och skrivit kvädelser. Alla dessa förolämpningar och pennalistiga inlägg säger mycket om den personen som skriver dem. En person som är balanserad och intresserad skriver om det bloggen handlar om, inte mig som person. ”One more thing” Du har inte svarat på den frågan jag har lagt ut, men det klara du väl inte av. Med tanke på och referens till dina tidigare inlägg.
Skicka en kommentar