♥️God morgon!♥️
Jag vet att det här inlägget kommer att trigga många. Men ibland behöver vi våga prata om sådant som känns jobbigt.
Nu är det slutet av månaden. För många betyder det att räkningarna ska betalas och att pengarna ska räcka till mat. Jag vet att det finns människor som sitter med en klump i magen och undrar hur de ska få allt att gå ihop.
Jag har själv varit där. Jag vet hur det känns när ekonomin tar all energi och när man nästan inte orkar öppna brevlådan. I dag ser mitt liv annorlunda ut, och jag är tacksam för det. Men jag glömmer aldrig hur det kändes.
För många handlar det inte bara om att pengarna inte räcker. Själva rädslan för att öppna brevlådan eller logga in och se sina fakturor kan vara enorm. Många är rädda för att få brev från inkassobolag eller Kronofogden. Den rädslan gör att en del inte vågar öppna breven alls, och då blir problemen ofta ännu större.
Har man dessutom läs-, skriv- eller räknesvårigheter kan allt kännas övermäktigt. En faktura eller ett brev som andra tycker är enkelt kan skapa stor stress och oro. Det är inget att skämmas för. Det betyder inte att man är mindre intelligent – bara att man behöver stöd på ett annat sätt.
Jag blir också berörd när jag ser människor som tigger utanför butiker. Jag vet inte deras historia, och det gör inte du heller. Därför försöker jag möta människor med respekt i stället för att döma. Ingen väljer ett svårt liv.
Om du känner att du inte orkar längre – be om hjälp. Har du en vän, en anhörig eller någon annan du litar på, ta hjälp med att öppna posten, läsa breven eller ringa ett samtal. Det första steget är ofta det svåraste, men också det viktigaste.
Jag vet att det här inlägget kommer att skapa olika reaktioner. En del kommer att hålla med, andra inte. Det är helt okej. Min tanke är inte att peka finger, utan att påminna om att vi aldrig vet vad en annan människa bär på.
Till sist vill jag säga: Jag klarar mig den här månaden och känner en stor tacksamhet för det. Men jag tänker på alla som just nu kämpar med sin ekonomi. Jag önskar er styrka och hoppas att ni vågar be om hjälp. Ingen ska behöva bära den oron ensam.♥️
Kram, Gullan
2 kommentarer:
:
Jag blir faktiskt bestört över de här kommentarerna. Ni vet ingenting om mig över huvud taget, ändå väljer ni att skriva så här om mig som person.
Min blogg handlar inte om mig som individ. Jag vill lyfta en viktig samhällsfråga – att många människor med läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter upplever att vardagen kan vara svår och att det kan påverka måendet. Det handlar om förståelse, tillgänglighet och hur samhället kan bli bättre på att stötta människor med olika förutsättningar.
Jag önskar att diskussionen handlar om sakfrågan och inte om personliga påhopp eller antaganden om mitt liv.
Varför skriver du i 3 e person
Skicka en kommentar