Den 7 juli publicerade TTELA en artikel om ett viktigt ärende som berör alla elevers rätt till en likvärdig utbildning.
Artikeln handlade om att Trollhättans stad, efter en förlikning med Diskrimineringsombudsmannen (DO), betalade 220 000 kronor i diskrimineringsersättning till en elev. Ärendet gällde att eleven under flera år inte hade fått det stöd och de anpassningar som skolan enligt lag är skyldig att ge.
Det här handlar inte bara om ekonomisk ersättning. Det handlar om ett barns rätt till stöd, delaktighet och en fungerande skolgång.
Under processen fick familjen stöd av flera ideella föreningar. Dyslexiförbundet Lokalförening Fyrstad var en av de föreningar som fanns med och stöttade familjen. Tillsammans med andra föreningar och Nora Emanuelsson på Antidiskrimineringsbyrån Fyrbodal arbetade vi för att lyfta frågan om elevers rättigheter och vikten av att skolan ger det stöd som lagen kräver.
Jag vill också lyfta fram Diskrimineringsombudsmannens (DO) viktiga arbete. Genom att driva den här typen av ärenden kan DO bidra till att diskriminering uppmärksammas och att enskilda människor får upprättelse.
Jag hoppas att det här ärendet leder till att fler skolor ser över sitt arbete med tillgänglighet och särskilt stöd. Ingen elev ska behöva kämpa i flera år för att få det stöd som lagen ger rätt till.
Läs TTELA:s artikel från den 7 juli här:
Kram, Gullan
6 kommentarer:
Då får du själv och dyslexiföreningen rannsaka er själva. Du jobbar ju i skolan med detta. Hur kunde det gå sex år innan det gick till domstol. Ärendet borde ha åtgärdats direkt för eleven så att hen fick hjälp . Alla vaknade till försent i ärendet.
Det ska vara proffsiga hjälpredor i skolan med rätt utbildning. Speciallärare. Pedagoger. Logopeder som kan hjälpa i realtid. Dyslexiförbundet verkar leva i sin egen lilla värld. Det ska vara driftiga personer som får något gjort. Det sitter för många personer på poster i föreningar mm som suttit alldeles för länge. In med välutbildade och driftiga personer i skolan så slipper vi detta i fortsättningen
Tack för din kommentar.
Jag delar din uppfattning om att ingen elev ska behöva vänta i sex år på att få det stöd som lagen ger rätt till.
Jag vill samtidigt förtydliga att **Dyslexiförbundet** inte är en myndighet och inte har någon juridisk beslutanderätt. Vi kan inte besluta om särskilt stöd, ingripa i enskilda skolärenden eller driva rättsprocesser i domstol.
Vårt uppdrag är att påverka politiker, regering och beslutsfattare, sprida kunskap om dyslexi, ge råd och stöd samt arbeta för att lagar, regler och stödinsatser ska bli bättre för personer med dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter.
Det juridiska ansvaret i diskrimineringsärenden ligger hos **Diskrimineringsombudsmannen (DO)** och rättsväsendet. Det är DO som kan utreda och driva ärenden enligt diskrimineringslagen.
I det här fallet valde **Dyslexiförbundet Lokalförening Fyrstad**, tillsammans med två andra föreningar, att stötta familjen. Vi deltog i dialogen med **Nora Emanuelsson** på Antidiskrimineringsbyrån Fyrbodal för att uppmärksamma elevens situation och vikten av att lagen följs.
Vi är överens om en viktig sak: ingen elev ska behöva vänta i flera år på det stöd som lagen ger rätt till. Därför fortsätter vi att arbeta för en mer tillgänglig och likvärdig skola.
Till hösten är det bestämt att alla med funktionshinder ska gå i speciella klasser. Förr kallades det för hjälpklasser . Det går aldrig att blanda barn med funktionshinder och ha dom i vanliga klasser. Nu kommer dom att få bättre hjälp och stöd i de nya klasserna till hösten.
Tack för din kommentar.
Jag känner inte igen att det skulle finnas ett generellt beslut om att alla elever med funktionsnedsättning från och med hösten ska gå i särskilda klasser.
I Sverige är utgångspunkten att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning. Vilken skolform eller vilka stödinsatser som är bäst måste bedömas utifrån varje enskild elevs behov. För vissa fungerar undervisning i en mindre undervisningsgrupp eller anpassad verksamhet bäst, medan andra utvecklas väl i en ordinarie klass med rätt stöd och anpassningar.
Det viktiga är därför inte att alla placeras på samma sätt, utan att varje elev får det stöd och den undervisning som just den eleven behöver. Det är också den princip som Dyslexiförbundet arbetar för – att elever ska få rätt stöd i rätt tid utifrån sina individuella förutsättningar.
Från den 1 augusti gäller lagen då barn med funktionshinder samlas ihop i särskilda grupper och tas bort från storklasserna. Då kanske du får mer att göra på skolan också.
Tack för att du delar dina tankar.
Skolans uppdrag är att utgå från varje elevs individuella behov. Det finns ingen lösning som passar alla barn. Vissa elever behöver undervisning i en mindre grupp under en period, medan andra får bäst förutsättningar i en ordinarie klass med rätt stöd och anpassningar.
Oavsett hur stödet organiseras hoppas jag att alla elever får den hjälp de behöver i rätt tid. Det är det viktigaste för mig, både i mitt arbete och i mitt engagemang i Dyslexiförbundet Lokalförening Fyrstad.
Skicka en kommentar