Sista april – mellan eftertanke och vårkänsla

 

I dag är det Valborgsafton – och samtidigt sista april. En dag som på många sätt rymmer både stillhet och förväntan. Det finns något särskilt i den kontrasten; hur eftertanke och framtidstro får ta plats sida vid sida.

Morgonen började i ett lugnare tempo. Väckarklockan kändes tyngre än vanligt, och det tog sin tid innan dagen riktigt kom i gång. Trots det kom jag i väg, och med hjälp av en omtänksam busschaufför som valde att vänta en stund, blev starten ändå god. Det är ofta i de små handlingarna som vi påminns om hur mycket omtanke faktiskt betyder.

Veckan har i övrigt präglats av ett stabilt och fokuserat arbete. Frågor som rör barn och unga, skola och kultur kräver både närvaro och uthållighet. Det är inte alltid ett arbete som syns direkt, men det bär på ett värde som sträcker sig längre än det som går att mäta här och nu. Många gånger handlar det om att våga stanna upp, lyssna in och låta tankar mogna innan nästa steg tas.

Just i dag infinner sig en känsla av att flera delar börjar falla på plats. Inte genom stora genombrott, utan genom de små steg som tillsammans skapar riktning. Det är en påminnelse om att utveckling sällan sker över en natt, utan byggs upp över tid – precis som våren som nu sakta men säkert tar mer plats omkring oss.

Ljuset stannar kvar lite längre. Luften känns mildare. Och någonstans i allt detta väcks också en ny energi.

Samtidigt bär denna dag en tydlig förväntan. Valborg är en tid för gemenskap, traditioner och för att välkomna ljusare tider. Eldar som tänds, människor som samlas och samtal som får ta plats skapar en känsla av samhörighet. Det handlar inte bara om att fira in våren, utan också om att få stanna upp tillsammans och dela en stund.

I dag får man också möjlighet att sluta lite tidigare inför Valborg, vilket ger tid att åka hem och göra det sista. Därefter väntar tid tillsammans med en vän, då vi ska gå på motorfestivalen – där vi också kommer att representera Dyslexiförbundets lokalförening i Fyrstad. Det känns meningsfullt att få vara en del av något större, att bidra till att sprida kunskap och skapa möten mellan människor.

Det finns något fint i att låta dagen rymma både ansvar och förväntan. Att först göra det som behöver göras – och sedan få landa i gemenskap och upplevelser.

I dag rör sig tankarna mellan det som varit, det som är och det som väntar.

Mellan eftertanke och framtidstro.
Mellan ansvar och gemenskap.
Mellan vardag och högtid.

Och kanske är det just där, i dessa övergångar, som livet känns som mest närvarande.

Jag önskar er en fin, varm och ljus Valborg 🌿

titta in här:

Motorfestivaler