Vecka 4 på det nya året
Jag möter vecka 4 med ett lugnare tempo och ett öppet sinne. En dag i taget räcker gott och väl.
Efter att ha kommit hem sent igår kände jag mig ordentligt trött, men samtidigt var det ett fint avslut på dagen. Det blev lite stökigt i gången, men sådant händer ibland. För mig blev det mest en påminnelse om hur viktigt det är att vi hjälps åt och visar förståelse för varandra.
Engagemanget i föreningslivet betyder mycket för mig. Samtidigt märker jag att det blir allt svårare att få människor att ställa upp ideellt. Det är synd, för gemenskap och engagemang gör stor skillnad – både för individen och för helheten. Trots detta har vi ändå planerat flera aktiviteter under året, och det inger hopp.
Föreningslivet och arbetslivet är också en påminnelse till mig själv om att inte ställa för höga krav. Alla kan och orkar inte alltid bidra på samma sätt. Men om alla får vara med och känna sig välkomna skapas ett trevligare och mer hållbart föreningsliv.
När jag ser tillbaka på helgen känner jag ändå en tillfredsställelse. Jag är trött, men också nöjd över att ha bidragit. Engagemang tar kraft, men ger också mycket tillbaka. Känslan av sammanhang och att vara behövd är ovärderlig.
Morgonen började med att ta tag i vardagen och skapa lite ordning. Som tur var fanns det lunch i frysen, så det blev spaghetti och köttfärssås. Jag tog mig också tid till en ordentlig frukost innan jag gick till busshållplatsen – små saker som gör stor skillnad och hjälper till att kicka igång energin.
Idag väntar några timmars arbete och ett möte på jobbet. Därefter blir det att packa upp efter helgen och fixa lite hemma, så att vardagen kan fungera som den ska.
Allt arbete syns inte. Det mesta sker i det tysta – i samtal som aldrig hörs, i planering som ingen märker och i ansvar som tas utan applåder eller uppmärksamhet. Det är där mycket av det verkliga arbetet finns, långt ifrån rampljuset och de högljudda åsikterna.
Värdet sitter sällan i hur mycket någon hörs eller syns, utan i att något faktiskt blir gjort. Resultat byggs inte av ord, utan av handling. Av människor som tar ansvar även när ingen tittar, som fortsätter arbeta när berömmet uteblir och som ser till helheten snarare än sin egen synlighet.
Samtidigt finns det alltid de som sitter vid sidan av och gnager på andra. De som kommenterar, ifrågasätter och skriver, men som sällan har insyn i vad som faktiskt görs. När någon sitter hela dagen och kritiserar utan att veta vad den andra personen bär, säger det ofta mer om bristen på förståelse än om arbetets kvalitet.
Det är lätt att döma det man inte ser och ännu lättare att misstänkliggöra det som sker i det tysta. Men verkligt engagemang kräver närvaro, ansvar och vilja att bidra – inte bara åsikter. Och ofta är det just de osynliga insatserna som håller allt samman och gör att helheten fungerar, dag efter dag.
Ha en trevlig måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar