Nu har man jobbat fem dagar, och det märks att kroppen börjar ställa om sig till vardagsrutinerna igen. Det är som med sommar- och vintertiden – man känner verkligen av det där skiftet. Det är inte många länder som fortfarande ställer om klockan, men här gör vi det, och varje gång tar det sin lilla tid att vänja sig.
Ändå är man seg på morgonen, som om hjärnan inte riktigt hunnit vakna när klockan ringer. Kaffet hjälper lite, men inte helt. Först jobbet, och sedan ska man hem och ta tag i alla vardagssysslor – precis som alla andra. Tvätt, disk, matlådor, städning. Det tar aldrig slut, men samtidigt finns det något tryggt i rutinerna.
Sen måste jag ta mig tid att mysa med min goa katt och slå mig ner framför tv:n. Helst tittar jag på Efterlyst – en liten vardagslyx, att bara sitta still och njuta av att det äntligen är helg.
Sedan jag fixade NIX-telefoni har det blivit så tyst i telefonen. Inga fler säljare som ringer och stör mitt i maten eller precis när man satt sig för att vila. Det känns faktiskt härligt – som att en tyngd har släppt, en puck som äntligen är borta.
Jag försöker fortsätta som förra veckan och fixa mina egna lunchlådor. Det sparar både tid och pengar, men det är inte alltid lätt att komma på något som är enkelt, gott och går snabbt att värma i mikron. Ibland blir det samma rätt flera dagar i rad, men det gör inget. Det viktiga är att det fungerar i vardagen.
Det är märkligt hur små förändringar kan göra så stor skillnad – lite mindre stress, lite mer kontroll över tillvaron. Kanske är det just det som vuxenlivet handlar om: att försöka skapa små öar av lugn i allt det där som snurrar på.
8 kommentarer:
Och så gnäller du på bilarna som kör förbi din hållplats. Nu ska du få till gupp i vägen så att de ska köra saktare förbi dig där du står och väntar på bussen 😃😃😃
Du gnäller på precis allt. Alla ska anpassa sig efter dig. Då är man egoistisk och lever I sin egen lilla bubbla.
Då har man inte varit med om mycket om man tycker att en telefonförsäljare förstör ens liv. Herregud. Gnäll för någon ingen ens skulle lägga ner ett helt inlägg på.
Du kommer väl att göra samma sak på bloggen som Nix en på mobilen. Då blir det bara du och AI n
Det här är min blogg, mitt utrymme, där jag delar mina egna tankar och erfarenheter. Jag tvingar ingen att läsa, och jag skriver inte för att behaga alla.
Att kalla någon ”gnällig” eller ”egoistisk” säger mer om den som skriver kommentaren än om mig. Om man inte klarar av att andra människor uttrycker sig på sitt sätt, kanske man ska låta bli att kommentera.
Jag välkomnar diskussioner och olika åsikter – men inte personliga påhopp. Det här är en plats för reflektion och vardag, inte för elakheter.
Lär dig någon gång skillnad på personliga påhopp och en uppfattning någon har utifrån vad personen ger ut för information om sig själv. Personliga påhopp håller dina krigare på med som du skickar in och som kallar folk elaka saker som arbetslös, psyksjuk om man inte tycker som dig. Det är personliga påhopp! Lär dig! Du är grunden till att din blogg haltar fram.
Alla har rätt till sina åsikter, men tonen i vissa kommentarer säger mer än själva innehållet. Jag står för det jag skriver, och den som inte trivs här behöver inte läsa.
Förstår att många inte trivs på bloggen när du beter dig ganska illa mot dom som läser.
Skicka en kommentar