Nu börjar jag verkligen känna våren. Ljuset letar sig in tidigare på morgonen, fåglarna kvittrar så där uppmuntrande, och det ligger en doft av något nytt i luften. Det borde ge energi – och på ett sätt gör det det – men samtidigt reagerar kroppen direkt. Två gånger den här veckan har jag behövt ta min astmamedicin akut. Det kommer så plötsligt. Ett tryck över bröstet, svårt att andas… och rädslan smyger sig på. Jag blir så rädd att bli sjuk på riktigt. Det känns som att kroppen vill bromsa mig när jag själv försöker växla upp.
Idag har det varit fullt upp: jobbmöte, Teams, och så det där eviga med deklarationen. Bara ordet "deklaration" får mig att känna mig trött. Det är som om hjärnan blir överfull av allt man måste ha koll på – siffror, datum, blanketter… Det känns som ett enda kaos när det blir för mycket att tänka på samtidigt.
Men jag försöker hålla humöret uppe. Det är bara två arbetsdagar kvar tills helgen, och det känns ändå skönt att ha det som ett litet ljus i tunneln. Jag längtar efter att få andas ut lite, kanske bara sitta med en kopp te och inte behöva tänka alls.
Imorgon gör jag ett nytt försök att ta mig till tandläkaren. Det känns som att varje gång jag försöker, så är det något som kör ihop sig. Antingen blir jag sjuk, eller så händer det något annat. Men jag ger inte upp – en sak i taget, som jag brukar säga. Det får bli morgondagens mission.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar