Veckans små och stora ögonblick

Den här veckan har varit en blandning av vardagsrutiner, tankar och några små guldkorn som gjort dagarna lite ljusare. Februari är här, årets första månad har redan passerat, och det känns skönt att lämna januari bakom sig. Det är fortfarande mörkt och kallt, och dagarna känns långa, men jag börjar så smått längta efter ljusare tider. Att veta att vi går mot vår, även om det ännu känns avlägset, gör ändå något med humöret.

På jobbet har det varit fullt upp som vanligt. Eleverna har sina egna små och stora utmaningar, och jag försöker finnas där och ge stöd så gott jag kan. Vissa dagar känns det som att jag verkligen gör skillnad, andra dagar känns det mer som en kamp i motvind. Men det är en del av jobbet – och livet. Oavsett hur dagen varit så försöker jag ändå hålla fast vid det positiva. Att se någon lyckas med en uppgift de först trodde var omöjlig eller att få ett spontant leende kan göra hela skillnaden.

I övrigt har veckan varit en blandning av små teknikstrul och funderingar kring ekonomin, vilket är något som alltid hänger över en. Jag har känt mig lite trött och haft svårt att riktigt komma till ro, men jag har ändå försökt skapa små stunder av lugn. En god middag, en stunds avkoppling framför tv:n och några fina samtal har gjort gott för själen.

Idag måste jag kliva upp tidigt för att hinna med buss och tåg till kansliet, där jag ska delta i ett distriktsmöte. Det blir en lång dag, men det känns viktigt att vara med. Att engagera sig i frågor som rör dyslexi och inkludering är något jag verkligen brinner för. Det känns meningsfullt att få vara en del av något större, att kunna bidra och kanske påverka på något sätt. Även om det ibland känns som att det går långsamt framåt, så vet jag att varje liten insats räknas.

Snurrig av allt som händer ikväll, men jag får lite besök. Det blir ett glas vin och en stund framför tv:n för att se Blodsbunden av Anna Holt. Bara en dag kvar att vara ledig…

Nu väntar en ny vecka, och jag hoppas att den bjuder på fler ljusglimtar och kanske någon positiv överraskning. Kanske blir det en vecka där saker faller på plats, eller åtminstone en vecka där jag kan hitta fler stunder av lugn och glädje mitt i allt det vardagliga.